Expressens i särklass argaste geting heter Ulf Nilson. Han har surrat ilsket om Islam i många herrans år, varnat för att svenskar är på väg att avskaffa sig själva, härjat om sharialagar och slöjor, pratat i Behring-Breivikska termer om "det pågående kriget" och allmänt hållit låda där ute på sin ytterkant i svensk politik. Nu har han kallat shiitisk Islam för "en sekt" och menar att alla shiamuslimer vill döda alla judar. Det har slutligen resulterat i en HMF-anmälan mot artikeln.
Vad händer sedan? Well, #ulfnilson-taggen sparkar igång på Twitter. Arga kritiker av Islam angriper anmälaren, kallar honom allt från "stolpskott" till "muslimkramare". Så var den historien igång igen.
I sådana här sammanhang återkommer alltid en viss sorts argumentation. Det som står, ordagrant, är väldigt viktigt för religionskritikern. För många Humanister är det tacksamt att angripa allt som står i Leviticus i bibeln. Islamofober går gärna till Haditherna. Dessa religionskritiker plockar fram hårresande exempel ur skrifterna, som förespråkar allt från barnamord till stening och slaveri, och pekar på detta för att förklara det onda eller olämpliga med den religion som de för stunden vill kritisera.
Bokstavstron är därmed det som förenar religionskritikerna med fundamentalisterna. Alla övriga troende som hamnar någonstans mittemellan, som tolkar, tänker själva eller diskuterar i samkväm med andra, och överhuvudtaget aldrig har umgåtts med tankar på att sälja sina döttrar till slaveri, borde egentligen bara kunna sätta sig bredvid, äta ett kex och titta på medan de bekymrade utkämpar sina strider. Varför ens ta åt sig av kritik som så uppenbart inte riktar sig mot en själv? Är det inte lite, ja... nästan lite barnsligt att komma dragande med citat ur haditherna (vilket några islamfientliga Twittrare gjorde idag apropå HMF-anmälan) för att på något sätt svart på vitt "bevisa" de andras ondska?
En måste dessvärre ta hänsyn till en viss grad av generell dumhet i populationen. De flesta människor är tyvärr inte så pålästa att de inte kan rubbas av att höra samma argument tillräckligt ofta. Det är därför en ofta känner ett behov att nyansera, återigen förklara dessa mycket enkla saker i livet: Att man kan upptäcka vänner från platser tvärs över jorden, och finna dödsfiender inom sin egen familj. Att man inte kan dra alla över en kam. Att göra detta resulterar alltid i ett feltänk, ett skott i luften. En kniv i ryggen på sanningen.
Ulf Nilson 1 2 3 4
Radiodebatt med Ulf Nilson och Tanvir Mansur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar