tag:blogger.com,1999:blog-50401294865131957482024-03-05T13:13:12.282+01:00SaturnalierSaturnalia var högtiden då slavarna blev herrar och herrarna blev slavar. Vi vänder ut och in på de stora orden och gör dem små igen. "Saturnalier" betyder att begreppen slår kullerbyttor och att strukturerna blir klätterställningar för lekande själar.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.comBlogger115125tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-60809614634993262522013-02-19T18:14:00.001+01:002013-02-19T21:54:26.897+01:00"Högt i tak"<b>Nyligen ändrade SD:s partiorgan, hatbloggen Avpixlat, sin policy för antirasistiska kommentarer på bloggen. Nu är det högt i tak för max 1-2 kommentarer för folk som vill in och anmäla avvikande åsikt.</b><br />
<br />
Hur högt i tak är då "högt i tak"? Vi ser efter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ocVfA0ogKls/USOw8p3pb-I/AAAAAAAABfw/2k3S10losiA/s1600/20130218+kommentar+beskuren.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="323" src="http://4.bp.blogspot.com/-ocVfA0ogKls/USOw8p3pb-I/AAAAAAAABfw/2k3S10losiA/s400/20130218+kommentar+beskuren.png" width="400" /></a></div>
<br />
Så här såg det ut när kommentaren kom upp. Alltså en allmän fråga och ett enkelt påpekande kring islamofobin i kommentaren ovanför min.<br />
<br />
Nästa dag såg det ut så här:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuTfrTZwX9bLzTeUxkic4jMyX0SjRfFGyg-neCiwhcdIFCIl7Hkps3cuH0l3QIBTmHglqw-bAexq36NgXP8pFeR81wzc7memN82mz1rdL8OZ-nxd1tnFKr3vxvDCAIfFNHX3lWq3x_37il/s1600/20130218+kommentar+borttagen.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="346" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuTfrTZwX9bLzTeUxkic4jMyX0SjRfFGyg-neCiwhcdIFCIl7Hkps3cuH0l3QIBTmHglqw-bAexq36NgXP8pFeR81wzc7memN82mz1rdL8OZ-nxd1tnFKr3vxvDCAIfFNHX3lWq3x_37il/s400/20130218+kommentar+borttagen.png" width="400" /></a></div>
Jo, den togs bort förstås.<br />
<i><br /></i>
<i>Med takhöjden hos en genomsnittlig hobbithåla bevisar Avpixlat återigen vad alla redan vet: Detta är inte en blogg som samtalar.</i><br />
<i><br /></i>
Edit: Mats Dagerlind skrev nyligen på Twitter att han nu har återställt kommentaren. Till vilken nytta vet jag inte. Jag konstaterar bara att han därmed erkänner sig ha administratörsrättigheter på sajten och således kan vara skäligen misstänkt inblandad även i övriga inlägg som publiceras där.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-18268653123490855542013-02-09T17:08:00.001+01:002013-02-09T17:18:18.624+01:00Finns det liberala muslimer, Lena Andersson?<br />
<i><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Är det något idésystem där man verkligen har insett hur medvetanden formas och betydelsen av påverkan är det islam."</span></i><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Detta påstående öppnar upp lördagens DN-läsning av Lena Andersson. Hur formar då idésystemet Islam individer, menar hon? Jo, <i>"det som kommer ut ur huvudet som tal och avsiktlig handling måste i någon form någon gång ha stoppats in i det." </i></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Allt som kommer ur oss är sådant som vi någon gång har fått till livs. Andersson liknar oss vid bandspelare med in- och uppspelningsfunktion. Det är förvisso en smart, posthumanistisk människosyn för ett alltmer postliberalt tidevarv.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Texten som följer ger mig intrycket att det egentligen inte var Anderssons avsikt att sätta nytt ljus på begreppet människan. Men jag hoppas uppriktigt att hon vill ta sig an den uppgiften i en krönika framöver. Men i det innevarande slår texten ihop omkring tänkandet som en retad mussla just som den börjat bjuda in till läsning.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><i>"Där andra bara har vaga begrepp om psykologiska problem och avvägningar som uppstår i ett liv och snubblar fram på måfå har grundarna och uttolkarna med exakthet iakttagit och formulerat dem samt med förödande precision beslutat om regler och rekommendationer. Människan, hennes liv och konventioner blir liksom tydliga genom islam, genomlysta."</i></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">För vad skriver Andersson, om inte att Islam som idésystem inte bara (likt alla idésystem) formar sina innevånare, utan även att denna formering går betydligt djupare än i andra ideologier? Att formeringsprocessen i Islam berör varje del av livet, att bandspelaren ställs in på "inspelning" vid alla vakna timmar? </span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Miljontals bandspelare som spelar in samma sak spelar också upp samma sak. De konformeras. Andersson beskriver att människor som bekänner sig till Islam tenderar att agera likadant - helt enkelt för att de alla är muslimer. Hon beskriver en problematisk detaljstyrning av troendes liv, vilken yttrar sig i en antiliberal likriktning, även av Andersson exemplifierad med det tidiga folkhemmet och vänsterpionjärerna Gunnar och Alva Myrdal.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Tankebilden anknyter inte bara till den stereotypa bilden av "turkarne", horderna av indoktrinerade skäggiga män som mest av allt delar sin likhet med varandra, sin distinkt ovita brist på särprägel. Den anropar i allra högsta grad den orientalistiska diskurs som med Flauberts berömda ord beskriver den muslimska orienten i ordalag av letargi och ideologisk dvala, ett sinnligt tillstånd där det egna tänkandet har sövts av lika delar uråldriga påbud och opiumrök, en plats där "tiden står stilla", med romantikens språkbruk. Bandspelarnas hemliga paradis.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Tankefiguren om Islam som en monolitisk, lagisk religion, vars påbud följs slaviskt, också ända in i döden, är en farlig och framför allt felaktig beskrivning, måhända hämtad ur ett noggrant studium av hadither, eller från sensationella inslag i Uppdrag Granskning. Men det finns knappast en islamolog värd sitt salt i Sverige som skulle ge godkänt på en studentuppsats med den vinkeln.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Är det en elak och orimlig läsning av Anderssons text? Knappast. I mitten av texten beskriver hon Islam (men även implicit det Myrdalska folkhemmet) som <i>"</i></span><span style="background-color: white; line-height: 19px;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><i>likriktande, auktoritärt och kuvande såsom alla heltäckande system med allomfattande antaganden om människan". </i></span></span><br />
<span style="background-color: white; line-height: 19px;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; line-height: 19px;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Ofta är Andersson inte bara en, i mitt tycke, skarp analytiker, utan även en skicklig stilist. Kanske är det därför jag drabbas så hårt när hon skriver i ordalag vars figurlikhet med sluggers av Per Gudmundsons eller Ulf Nilsons rang lämnar intrycket att hon inte räknar med att bli missförstådd.</span></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Jag är inte övertygad om att det finns ett enda politiska system som inte gör omfattande antaganden om människan. Jag avstår dock själv från ordvalet "allomfattande", av många anledningar. Intressantast i sammanhanget är kanske just därför Anderssons egen position, vilken jag uppfattar som liberal. Gör inte även liberalismen omfattande antaganden om människan som individ, som frihetslängtande, som rationell, som utvecklingsbar, som egenkär? Den egna normen är alltid svårast att upptäcka.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Därmed får jag uppfattningen att Anderssons text inte problematiserar konkreta normer i andra kulturer, utan <i>normbildningen som sådan</i>, men samtidigt</span><span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"> redogör den inte för eller visar någon medvetenhet om den egna normbildningen.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Det totalitäras lockelse, viljan att sitta på det fundamentalt bästa idésystemet, är inte en melodi som tjusar Myrdaliter och religiösa allena. Samma vilja formuleras utanför historieböckernas exotiska idésystem som exempelvis "den enda vägens politik". Själva frasen klingar distinkt opolitiskt.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Jag vill inte såga Andersson längs med fotknölarna. Den i grunden viktiga feministiska frågeställningen som lyfts bör inte föras alltför långt ur fokus, men den måste omformuleras på ett sätt som inte leder resonemanget in i en liberalistisk apologetik av det egna strukturella våldet mot kvinnor. Edda Manga skriver för övrigt förträffligt om just detta i <a href="http://feministisktperspektiv.se/2013/02/08/hedersvald-politiskt-begrepp/" target="_blank">Feministiskt Perspektiv</a>, med utgångspunkt i Maria Carbins doktorsavhandling <em style="background-color: white; border: 0px; color: #181818; line-height: 22px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Mellan tystnad och tal. Flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik</em><span style="background-color: white; color: #181818; line-height: 22px;"> (2010).</span></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Mot slutet av texten återvänder min ovisshet inför Anderssons ambitioner. Hon ger några "välmenande råd" i "imamernas omtänksamma anda". Hon kanske menar allvar med att dessa råd är ironiska. Det framgår dåligt, men det vore en på alla vis bättre tolkning än om hon faktiskt har ämnat dessa rader som en nygräddad moralkaka/tillbakakaka till muslimer i Sverige. Hon idiotförklarar dem.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><i>"Man kan </i><span style="background-color: white; line-height: 19px;"><i>se [Koranen] som ett historiskt dokument och strunta i att låta sig vägledas av den alls"</i>, skriver hon. Skulle detta vara en nyhet för svenska muslimer? Tror Andersson att textkritik inte existerade inom Islam innan hon formulerade den i DN denna mulna februaridag? Och i annat fall, varför relaterar hon inte alls till den rika textkritik som finns inom Islam?</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><i>"Varje idé man möter kan testas för vad den är, man behöver inte först fråga om den passar ihop med islam", </i>skriver<i> </i></span><span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Andersson vidare. Hon verkar därmed utgå från att den som är muslim också är <i>primärt</i> muslim, och inte flera andra saker samtidigt - exempelvis socialist, eller funktionshindrad, eller homosexuell, med alla de identiteter detta innebär. </span><span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Med detta exempel verkar Lena Andersson på allvar mena att det aldrig händer att en muslim tvärtom kritiskt väger en text ur Koranen mot sina socialistiska eller feministiska värderingar. </span><br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det är en skev bild av svenska muslimer som hon framhåller. Och även om det alltid finns detta fåtal tillfällen, detta fåtal alibin som kan hållas fram för att vidhålla den egna berättelsen, blir den ofrånkomligen skev om den inte också uttecknar några av de andra kulörerna i svenskt muslimskt trosliv.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">För övrigt, tror Andersson att det finns liberala muslimer?</span>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-59775802107906077612013-01-27T16:45:00.003+01:002013-02-19T16:06:30.268+01:00Mordet på moderniteten<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>"”Den som inte ser bakåt när hen går
framåt får se upp”"</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
- Tage Danielsson</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Idag är det Förintelsens minnesdag
och vi gör nya försök att formulera en erfarenhet som ingen av oss
själv har gjort. Med ordens hjälp kan vi ändå väcka känslorna
till liv. Fasan och nihilismen. "Auschwitz finns, därför kan inte
Gud finnas", som förintelseskildraren Primo Levi skrev.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Gud är död! Gud är död, och vi har
dödat honom! Så skrek profeten i Den glada vetenskapen. Inga
oceaner av vatten kan tvätta bort guds blod från våra händer,
skrev Nietzsche. Spåren efter dådet märker urberget. Guds
dödsskrik förklingar aldrig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hör vi det ännu, ljudet av mordet på
den Andre, Juden, Gud, eller har det blivit ett bakgrundsbrus, en
naturlig del av den moderna ljudbilden? Ett diktonianskt ”Orladoffa
doschkoff”, internaliserat?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
(Orlodoffa doschkoff</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
orlodoffa doschkoff:)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
det är maskinen –</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
jag.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Stänger och hjul</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
och</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
nitnaglar skruvar och muttrar</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
drivremmar (doschkoff) –</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
många män har gjort mig</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
släggat och putsat och hamrat och
filat</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
fin är jag fin (orlo)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
skinande</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
sjungande</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
rungande</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
skakande</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
golv och tak.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
- Utdrag ur <i>Maskinsång</i> av Elmer Diktonius</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Förintelsen blev möjlig för att vi
rörde oss från en värld av obeskrivliga värden till en värld av
mätbarhet, menar Zygmunt Bauman. Industrins massproduktion gav oss
också föreställningen om massdestruktion. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aldrig har det kanske
varit så lätt att beskriva människor i termer av stereotyper, som
i ett samhälle där alla förbrukningsvaror var stereotyper av sig
själva. Det enda som utmärkte ens eget hem från det mittemot var
numret på porten. Ett nummer som det starkaste egna, inte en
tillvaro, inte ett hem som gått i arv, utan ett massproducerat ad
hoc som gick under beteckningen ”standard”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Historielösheten sammanfattas av dessa
siffror: Nummer som bränns in på handleder, administrativa
åtgärder. Rakade huvuden och tolvkuvertsserviser. Ett
förallmänneligat främlingsskap, ett krackelerat subjekt vars
kringströdda likdelar någon måste bära.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hur gestaltade nazisterna en hel
samtids känsla av identitetsförlust, egentligen hela världens
känsla av <i>modernitet</i>? De satte identitetsförlusten på
anstalt. Likt plågade dårar som använder dockor eller fångar för
att ställföreträda den egna smärtan, påtvingade nazisterna hela
sin samtids alienation på ett folk, under rituellt kontrollerade former. Trodde de sig därigenom kunna mörda hela det tyska folkets
främlingsskap i ett storslaget fascistiskt katharsis: Rening genom
att iscensätta deras egen egen plåga med andras kroppar?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jesus var människa, men också jude.
Berättelsen om hans död på korset handlar om våra synder, sägs
det. Just idag talar den gamla symboliken med förnyad kraft,
åtminstone för mig själv: Den enda skillnaden mellan syndabock och
offerlamm är ju tonfallet. Alla de judar som dog i nazisternas
makabra iscensättande av mordet på moderniteten och alltings
upplösning, dog också för våra synders skull.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men när lammen tystnar måste vi höja
våra röster. Vi måste sörja med de döda, vi måste fortsätta
formulera deras erfarenheter med nya ord, och ett nytt språk som
talar in i samtiden. Vår solidaritet med offren får inte gå dithän att vi låtsas som att nazisternas grymheter var oförklarliga, omänskliga undantagshandlingar som genom sin ondska blir oförklarliga och därmed onödiga att sätta sig in i. Vi kan ta avstånd från Auschwitz tusen gånger utan att för den sakens skull se vad som pågår under våra egna ögon.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Auschwitz har hänt. Alltså kan det hända
igen, sade Primo Levi också. Hans nummer var 174 517. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias Irving</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br /></b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br /></b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br /></b></div>
Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-61729600817307682152013-01-11T18:28:00.003+01:002013-01-11T18:34:41.993+01:00Talskrivare Barack Abele och saker som Moderaterna gjorde<br />
<b>Det hela började med att Anton Abele kom in i riksdagen för (M). Han hade nämligen startat en STOR facebookgrupp. Detta tilldrog sig nämligen på den tiden då Facebook var någonting nytt och häftigt, dit alla kunde söka sig utan att skämmas.</b><br />
<br />
Abeles tid i riksdagen har redan kantats av många hysteriska lulz. Men han är en generös man. Han bjuder på sig själv och förlöser oss ur politisk depression genom sin absurda situationskomik.<br />
<br />
Så kom tillfället då han plagierade ett tal av Obama. Ord för ord. Det lät styltigt, det lät inte som hans egna ord, men han levererade det. En tvättäkta talstöld.<br />
<br />
Det hela avslöjades i ett videoklipp på Youtube, vilket hade kunnat bli höjden av Abeles karriär som komiker och/eller avslutningsprojekt på Konstfack. Men så blev det inte. Verkligheten överträffar fantasin, lika träffsäkert som den där gången när Per Gudmundson polisanmälde en satirtidnings påhittade brev från svenska satiriker som ville skjuta Per Gudmundson för att han överträffade all satir.<br />
<br />
<a href="http://nyheter24.se/nyheter/politik/736141-satirklipp-plockades-ned-upphovsrattsansprak-av-abele">Nu har Abele hävdat copyrightkrav</a> på sitt tal, för att stoppa spridningen av filmen. Det där talet som han hade kopierat. Av vänsterpolitikern Obama.<br />
<br />
Det är lite som när Sofia Arkelsten hävdade att M var med och kämpade för den kvinnliga rösträtten. Nu hävdar Abele att han har skrivit Obamas tal. Jag dånar.<br />
<br />
<i><a href="http://wistikent.wordpress.com/2013/01/07/anton-abele-fornekar-att-han-stjal-andras-tal/">Länk: Kent Wisti</a></i>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-87413094623402460602012-11-14T11:11:00.000+01:002012-11-14T11:11:52.557+01:00Yttrandefrihet SD-style<b>Efter Expressens avslöjande idag gick jag in på Erik Almqvists Facebooksida för att läsa hans omskrivna pudel. Där möttes jag till min förvåning av idel positiva tillrop, pepp och stöttning.</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzrM5UawhlCCoDGBQZ1SkKadsc9ZZYkhxeYYTixVWRnVAcl0AC8UycrILip5lVxfvf2mt7lIqVTcTRw-WhfJVIYJnWCq6X4WVArnHuKVBR2moc3TuU4ebbb6wM3MB024Q3Kimr3R9tn-K_/s400/2012-11-14+Almqvist+Facebook+positiva+kommentarer.jpg"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzrM5UawhlCCoDGBQZ1SkKadsc9ZZYkhxeYYTixVWRnVAcl0AC8UycrILip5lVxfvf2mt7lIqVTcTRw-WhfJVIYJnWCq6X4WVArnHuKVBR2moc3TuU4ebbb6wM3MB024Q3Kimr3R9tn-K_/s400/2012-11-14+Almqvist+Facebook+positiva+kommentarer.jpg" width="391" /></a></div>
<br />
Det kändes minst sagt missvisande. Så jag skrev till min egen kommentar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguzrnHaUBsgMAfjX-JHPdhoFFDQSYOsWZb6s1r8p4rnEbBtQ8uyeRD-SZhO9nxQsQO_WfljReZK8R7SHpOX9LgfFJtsSDBslrDMPrqyHLbViautXwk3w3tHpw1LYh81SaNfpkCq9xm0YiT/s1600/2012-11-14+Almqvist+kommentar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="131" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguzrnHaUBsgMAfjX-JHPdhoFFDQSYOsWZb6s1r8p4rnEbBtQ8uyeRD-SZhO9nxQsQO_WfljReZK8R7SHpOX9LgfFJtsSDBslrDMPrqyHLbViautXwk3w3tHpw1LYh81SaNfpkCq9xm0YiT/s400/2012-11-14+Almqvist+kommentar.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Här hamnade den.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEireaqJEnX66yoNfZ9vT7gNgj_GDoMljYZNlPGHXUDzJG8LAKf-Hf2BsvR3cz3PnXvdH9nDVW5LcgYjOwzGKHYhyphenhyphen4uhm5GEa1rCkwH5umeXvazTcDWifHtkJv8ptviCQctyqu8X4GMEorPb/s1600/2012-11-14+Almqvist+Facebook+min+kommentar+beskuren.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="328" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEireaqJEnX66yoNfZ9vT7gNgj_GDoMljYZNlPGHXUDzJG8LAKf-Hf2BsvR3cz3PnXvdH9nDVW5LcgYjOwzGKHYhyphenhyphen4uhm5GEa1rCkwH5umeXvazTcDWifHtkJv8ptviCQctyqu8X4GMEorPb/s400/2012-11-14+Almqvist+Facebook+min+kommentar+beskuren.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Jag väntade cirka fem minuter innan jag uppdaterade sidan för att se om det givit några reaktioner. Då möttes jag av detta:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-wJNSVTbec4w/UKNsEFZgJsI/AAAAAAAAAZk/rOQ6iufZ1zE/s1600/Sidan+finns+inte.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="160" src="http://1.bp.blogspot.com/-wJNSVTbec4w/UKNsEFZgJsI/AAAAAAAAAZk/rOQ6iufZ1zE/s400/Sidan+finns+inte.jpg" width="400" /></a></div>
Att sidan plötsligt hade raderats verkade mindre troligt, så jag loggade ut från mitt konto och gick in på samma adress igen. Då såg det ut så här, där jag skrivit min kommentar:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-hrXv3pt0UEg/UKNshQTiFoI/AAAAAAAAAZs/aboewhOI2aU/s1600/2012-11-14+Almqvist+Facebook+min+kommentar+borttagen+beskuren.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="246" src="http://2.bp.blogspot.com/-hrXv3pt0UEg/UKNshQTiFoI/AAAAAAAAAZs/aboewhOI2aU/s400/2012-11-14+Almqvist+Facebook+min+kommentar+borttagen+beskuren.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Jo, den var bortplockad. Likaså kommentaren ovanför min. Viktor Engqvists kommentar ligger kvar oförändrad, som synes. Likaså hade jag alltså blivit blockad från sidan.<br />
<br />
Yttrandefrihet, SD style.<br />
<br />
<b>Mattias Irving</b>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-1178420885056376502012-11-11T14:01:00.001+01:002012-11-11T14:03:22.766+01:00I am the very model of the twitter PK mafiaI am the very model of the twitter PK mafia<br />
Defending mass migration from both Syria and Somalia.<br />
I know the secret handshake of the feminist conspiracy<br />
And do support both civil disobedience and piracy<br />
<br />
I am the very model of the twitter PK mafia<br />
Offend me and turn belly-up just like a drowned tilapia<br />
I'm well acquainted with Solanas man extermination plan<br />
And if you're in the hater clan, beware cause I'm a Greider fan.<br />
<br />
I am the very model of the twitter PK mafia<br />
If you vote Sweden democrats I point fingers and laugh at ya<br />
I know the jargon of the vexing post-modern lacanian<br />
Thus even friends and family regard me as a martian...<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/zSGWoXDFM64" width="420"></iframe>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-56059434951693479442012-07-19T12:36:00.001+02:002012-07-19T12:39:23.298+02:00Kort om upphovsrätt och simulacrum<b><a href="http://niklasstarow.wordpress.com/2012/07/19/copyright-antidemokratiskt-vapen-mot-kritik-ett-amerikanskt-spectacular-studios-bildombudsmannen-mot-genusfotografen/">Niklas Starow</a> tipsade om följande lilla video av Dan Bull om hur rapartisten Lord Finesse använt copyrightkrav för att tysta hans kritik.
</b><br />
<br />
Det påminner inte så lite om det uppmärksammade fallet där Spectacular Studios i praktiken tystade <a href="http://www.genusfotografen.se/?p=687">Genusfotografens</a> utmärkta sågning av deras arbete. Att folk återger copyrightskyddat material varje dag på nätet är ingen nyhet, och generellt ingenting som upphovsrättsägare väljer att agera på. Men när de punktmarkerar smart kritik och tystar den med hot om digra stämningar tappar de fullständigt sin trovärdighet som kulturskapare och låter sig frivilligt vallas in i den kapitalistiska akulturella logikens fållor.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="280" src="http://www.youtube.com/embed/G-pT1CMy0EU" width="500"></iframe><br />
<br />
Jag kommer att tänka på detta med verkshöjd när jag ser videon ovan. Det som upphovsrätten är tänkt att skydda är ju ett verk av konstnärlig kvalitet - ungefär så uttrycks det. Samtidigt är ju rappens konstnärliga kvalitet just den, att den är anarkistisk. Som Dan Bull uttrycker det så handlar rappen om att säga det man vill.<br />
<br />
Att som rappare trycka ned en annan konstyttring genom copyrightkrav är liktydigt med att underkänna det egna verkets verkshöjd, för man tar bort allt ur det som tillhör dess konstform. Det går från att vara musik placerad i tid och rum, med en tydlig publik och ett angeläget budskap, till att bli små, anonyma och generiska beatslingor. För att försvara det "äkta" (verkshöjden) i det egna måste det äkta således försakas, till förmån för ett Baudrillarskt simulacrum av rapp.<br />
<br />
Lättbegripligt om simulacrum och simulacra kan läsas i <a href="http://hilobrow.com/2010/06/01/fake-authenticity/">denna artikel på hilobrow</a>.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-35728062443465741812012-07-15T15:43:00.000+02:002012-07-15T15:50:06.770+02:00Relativisten retalierar<br />
<b>Idag signerar DN:s Karin
Svanborg-Sjövall <a href="http://www.dn.se/ledare/signerat/fortrycket-ar-inte-relativt">en ledare</a> om risken att relativisera förtryck av
kvinnor i religionens namn. Känns det igen?</b>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den långvariga liberala aktiviteten
att peka och ropa ”kulturrelativist” har ända sedan början
handlat om att ställa upp en sofistikerad fågelskrämma. För vem
är egentligen relativisten i sammanhanget?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den kritik som DN:s ledarsida riktar
mot mellanösterns kvinnoförtryck med dess religiösa övertoner,
gör en tydlig poäng av att allt förtryck är absolut för den
drabbade. Därmed sviker de så kallade ”kulturrelativister” som
varnar för att demokratiseringsprocessen undergrävs av överdrivet
fokus på politisk islam i västerländska medier. De som drabbas av
förtrycket har enligt ledaren ”föga hjälp av en aldrig så
sofistikerad postkolonial analys”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu är det så att religiös misogyni
inte nämnvärt skiljer sig från andra former av misogyni i
samhället. Ideologin om kvinnans underordning tar sig olika uttryck
beroende på kontext, men det är inte egentligen på djupet någon
skillnad på den sekulära porrfilmens ogenerade sexuella
maktfantasier och djupt religiösa föreställningar om kvinnlig
ondska som måste kontrolleras av mannen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Historiskt sett har det varit uppenbart
att sekulariseringen av Europa inte på något vis innebar att den
institutionaliserade misogynin försvann. Den ändrade bara karaktär.
Kvinnan befriades från den religiöst motiverade huvudduken, men
hennes strävan efter jämlikhet, rösträtt och frihet
sjukförklarades av dåtidens sekulära läkarvetenskap. Ett förtryck
ersatte ett annat. Idag fortsätter förtrycket av kvinnor i
offentligheten bland annat genom en diskursiv kapitalistisk
batterield av repressiva och extrema kvinnoideal i reklam,
blockbusterfilmer och livsstilsmagasin. Religionen är borta,
förtrycket består.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEA_r_nLoFjnLCYb4-xMbBCMpiL7p5NczRNhgmwQSeV6fg7pc1Ge88-gXh5R2hd6abFns0MC7lwaCMWSU-_q6wboJ5uZ-MGXzLJoGCOufy2ZGuxo2-oYfLfQsq2xiMZ3yxEZV513LiYaXy/s1600/283677_10150915317967595_201715366_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEA_r_nLoFjnLCYb4-xMbBCMpiL7p5NczRNhgmwQSeV6fg7pc1Ge88-gXh5R2hd6abFns0MC7lwaCMWSU-_q6wboJ5uZ-MGXzLJoGCOufy2ZGuxo2-oYfLfQsq2xiMZ3yxEZV513LiYaXy/s400/283677_10150915317967595_201715366_n.jpg" width="400" /></a></div>
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är sällan som seriösa debattörer
i Sverige idag förnekar att det fortfarande pågår ett systematiskt
kvinnoförtryck i samhället. Men mellanösterns hårda
kvinnoförtryck förklaras av samma debattörer med religiösa
praktiker, inte med patriarkala strukturer. Hur ska vi förstå
detta?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kanske menar Karin Svanborg-Sjövall
att det finns en väsentlig skillnad mellan Kristendomen och Islam.
Det skulle kunna förklara varför sekulariseringen av Europa inte
åtgärdade misogynin, medan en sekularisering av mellanöstern
skulle vara en rimlig väg att åstadkomma detsamma. Men det finns
inget stöd för ett sådant antagande. Kristendomen och Islam är
två religioner som snarare är mer lika än de flesta andra
religioner. I båda fallen är spännvidden extremt stor vad gäller
tolkningar och traditioner. I båda fallen har religionens skick och
seder muterat i takt med samtidens förändringar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Svanborg-Sjövall gör sig själv skyldig till relativisering när hon missar att se de generella och överväldigande likheterna i religionens mekanismer och istället fokuserar på de ytliga skillnaderna.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Detta är anledningen till att vi utmålade kulturrelativister menar att ett överdrivet fokus på
politisk islam i själva verket kan sätta käppar i hjupet på en demokratiseringsprocess. Demokrati byggs genom allmän och lika utbildning, en materiell standard som kan
hålla fattigdomen stången, och lika möjligheter till delaktighet i
samhälleliga beslutsprocesser. Givet att dessa villkor uppfylls är sekularisering i betydelsen religionsfrihet något oundvikligt och ett tecken på en fungerande demokrati.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Förtryck förebyggs inifrån, genom en
infrastruktur som stärker människor att höja sina röster och
utkämpa sina egna politiska strider, givetvis med omvärldens stöd
och uppmuntran. Att lägga resurser och tidningsutrymme på att
kritisera religiösa praktiker är att helt missa målet: Förtryckare kan
kritiseras i all evighet utan att något händer. Det är först när
folket får politisk makt som verklig förändring kan ske.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias Irving</b></div>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-35273059688964290262012-06-29T13:43:00.000+02:002012-06-29T13:45:15.588+02:00Hesselboms hyperboler<b>Skeptikern Anders Hesselbom har i några tämligen aggressiva blogginlägg apropå omskärelsedebatten lyckats mota in mig i det religiöst fundamentalistiska hörnet. Tänkte därför ge några enkla svar här så att inte alla ni som känner mig tror att jag har gått och slagit i huvudet eller liknande.</b><br />
<br />
Inledande anmärkning: Hesselbom är religionskritiker och skeptiker. I dessa avseenden tror jag att han och jag ligger väldigt nära varandra i våra idéer.<br />
<br />
Vad många verkar vägra inse när det kommer till omskärelsedebatten är att vi här talar om två rättigheter som krockar med varandra. Rätten till en religion och en kulturell kontext kontra rätten till sin egen kropp. Att lagstifta för att skydda den ena innebär en automatisk kränkning av den andra. <i>As simple as apple pie.</i><br />
<br />
Från sekulärt och humanistiskt håll har man givetvis favoriserat den kroppsliga integriteten. Den andra rätten har mer eller mindre avskrivits som irrelevant. I många fall har retoriska klappar-på-huvudet utdelats genom ett förslag att omskärelse kan utföras i vuxen ålder istället. <br />
<br />
Jag tycker att detta förslag med all önskvärd tydlighet illustrerar den religiösa tondövhet som legat till grund för den här frågan. Sekulära tar sig plötsligt rätten att omdefiniera andras trossatser efter eget huvud. Självklart ser inte den icketroende problemet med att justera lite i riterna eller tidpunkterna. Det är ju ändå bara ett stort hittepå. Mätt i självgodhet (ett av de mest absoluta måtten som existerar i svensk debatt) är det jämförbart med att bjuda in en muslimsk familj på korvgrillning i kvarteret med argumentet <br />
<br />
<i>"vadå det är bara liiite gris, resten är potatismjöl. Ni får ju vara lite flexibla för att smälta in."</i><br />
<br />
Jag har aldrig gjort mig känd som ortodox. Min huvudlinje har allt sedan starten varit att omskärelsefrågan förtjänar att problematiseras ur både feministisk och human-etisk synvinkel. Jag har full respekt för företrädare för judiska och muslimska samfund som själva kritiserar omskärelse.<br />
<br />
Dags att släppa bomben: Jag försvarar inte omskärelse per se bara för att jag anser att förbud och raljerande om örsnibbar och könsstympning är en vulgär och maktfullkomlig väg att gå.<br />
<br />
I det förment bildade sammanhang som både Humanisterna och skeptikerrörelsen skriver in sig i borde inte sådana nyanser så lätt gå förlorade.<br />
<br />
Nu skriver Hesselbom att jag förespråkar barnmisshandel och är religiöst förblindad. Givetvis nämner han inte att han själv förespråkar alienation. För det är tyvärr mellan dessa båda poler frågan pendlar. Å ena sidan ett kroppsligt ingrepp med både för- och nackdelar, men definitivt en fysisk kränkning. Å andra sidan att lagstifta bort en människas plats i samhället. Båda poler har bäring för debatten, men ingen är i sig själv giltig som en komplett beskrivning av problematiken.<br />
<br />
Vill nu den förment vetenskapligt lagde (och därmed åtminstone i teorin sanningsälskande och saklige) Hesselbom så tvunget röra sig i dessa ytterligheternas gränsland så kan ju jag inget göra för att få honom att komma på bättre tankar. Att påstå att jag på grund av min vilja att nyansera skulle vara fundamentalist och barnmisshandlare är ett föga vederhäftigt och i mitt tycke direkt omoget sätt att debattera allvarliga frågor på. Jag hoppas ändå att Hesselbom tar sitt förnuft till fånga i framtida diskussioner.<br />
<br />
<b>Mattias Irving</b><br />
<b> </b><br />
<i>Hesselboms blogginlägg:</i><br />
<i><a href="http://hesselbom.blogspot.se/2012/06/oppen-fraga-till-mattias-irving-jag-tar.html">Öppen fråga till Mattias Irving: Jag tar din förhud!</a></i><br />
<i><a href="http://hesselbom.blogspot.se/2012/06/klart-mattias-irving-inte-vill-ata-sin.html">Klart Mattias Irving inte vill äta sin egen medicin</a></i>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-52582781217639117742012-06-03T20:24:00.001+02:002012-06-03T20:24:03.073+02:00Revolutionen: Onödig eller omöjlig?<b>Ibland vill jag bara skaka om den församlade borgerligheten och förklara att det finns vissa tillfällen då "revolutionär" bara är ett annat ord för "jävligt demokratisk".</b><br />
<br />
Den bästa av alla stater är den som det är <i>onödigt</i> att göra revolution mot. Den värsta tänkbara staten är den som det är <i>omöjligt</i> att göra revolution mot. Det om något kan vi lära oss av de illdåd som begås i Syrien.<br />
<br />
När Axess stora folkförvillare Johan Lundberg <a href="http://www.axess.se/blog/">avfärdande beskriver</a> Aftonbladets Åsa Linderborgs "revolutionära sympatier" som någonting <i>i sig </i>belastande, begår han det tankefelet att revolution alltid är av ondo i en stat. Att Sverige är den perfekta staten som det är onödigt att göra uppror mot. Men om den revolutionära tankegången avfärdades utan föregående genomlysning i samhällsdebatten så skulle hans eget Sverige ligga betydligt närmare den andra varianten: Staten som det är omöjligt att revoltera mot.<br />
<br />
Denna avgörande distinktion mellan den onödiga och den omöjliga revolutionen formuleras alltför sällan i samtidsdebatten. Förvisso lever vi i ett hyfsat demokratiskt land. Om en räknar till alla etniska svenskar mitt i livet lever vi i ett jävligt demokratiskt samhälle.<br />
<br />
Inte lika demokratiskt kanske, för dem som förvägras vård på grund av sin papperslöshet, eller för dem som av det försvinnande lilla partiet Kristdemokraterna fortfarande tvingas till sterilisering för att tillåtas genomgå en könsoperation, eller för de familjer i Göteborg som, grundlöst misstänkta för terrorism, utsattes för ett makabert och våldsamt polisgripande i gryningen, komplett med skyddsrustning och tunga vapen.<br />
<br />
<br />
Alla revolutioner har inte folkligt stöd. Det finns många som inneburit slutet på demokrati och fred. Även fascister kan revoltera. Det innebär att revolutionen är ett politiskt medel som kan användas av alla. Men det förtar inte den potemkinkuliss av Sverige som Lundberg håller upp när han dömer ut andra enbart på den grunden att de har revolutionära sympatier.<br />
<br />
<b>Mattias Irving</b>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-72476350961481772622012-04-20T12:32:00.002+02:002012-04-20T12:44:03.441+02:00Fem invändningar i bäbisdebatten<b><a href="http://isobelsverkstad.blogspot.se/2012/04/vi-maste-tala-om-paulina-neuding.html">Isobel Hadley Kamptz har skrivit en text</a> där hon angriper Aftonbladets <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article14706662.ab">ledartext av Karin Pettersson</a> för att på ett oschysst sätt använda Breiviks brott i diskussionen om Paulina Neuding och hatbrotten i Malmö. Jag har fem invändningar.</b><br />
<br />
Kort resumé: Neos redaktör Paulina Neuding har i en omdiskuterad artikel i <a href="http://www.jpost.com/Opinion/Op-EdContributors/Article.aspx?id=265209">Jerusalem Post</a> exemplifierat problemen med antisemitism i Malmö med demografiska analyser. Att det vanligaste namnet på nyfödda pojkar är Mohammed användes som förklaring till trakasserierna mot Malmös judar.<br />
<br />
Denna demografiska anekdot delar en figurlikhet med dem som används av de islamofober som menar att muslimer i Europa bedriver ett lågintensivt krig genom att skaffa många barn. Därför reagerade flera på den, bland andra <a href="http://ligator.wordpress.com/2012/04/09/varfor-paulina-neuding-borde-besoka-judiska-biblioteket/">Torbjörn Jerlerup</a> och <a href="http://www.expressen.se/kultur/lamnar-faltet-fritt/">Jonathan Leman</a>. Neuding förklarade senare i en artikel i <a href="http://www.expressen.se/kultur/fakta-i-fokus/">Expressen</a> att hon inte alls menade att använda sin siffra på ett sådant sätt, utan att den var ett sätt att förklara att det finns många muslimer i Malmö.<br />
<br />
Debatten som rör Breivik är djupt tragisk och infekterad. Starka känslor svallar på båda sidor om debatten, och jag gör inga anspråk på en privilegierad och känslobefriad mellanposition, fastän jag hoppas kunna undvika att fastna i ett högt tonläge. Jag vill peka ut vissa grundläggande fel som jag upplever i Neudings och i viss mån också Hadley-Kamptzs texter.<br />
<br />
<b>Fem invändningar</b> <br />
<br />
1) Hur ser korrelationen ut mellan antalet barn som heter Mohammed och antalet barn som föds av troende muslimer? Det är faktiskt inte samma sak. Ett vanligt skäl för människor att fly från muslimska länder är just religiösa förföljelser.<br />
<br />
2) Neudings antagande att tro på Islam skulle innebära antisemitism. Neuding berättar att hon på grund av bristande statistiskt underlag måste använda namnstatistik, men hennes egentliga analys är religionstillhörighet. Hon redogör i artikeln i Expressen för att det finns mycket starka antijudiska attityder i befolkningen i hela mellanöstern. Hon redogör dock inte för om dessa är politiska och kopplade till staten Israel och dess agerande, eller om de är religiöst motiverade. Jag har inte heller sett någon statistik som pekar i endera riktningen, och ser gärna någon sådan om den ges. Men Neuding vidhåller alltså att detta är ett problem som är direkt kopplat till Islam och inte en fråga om politik.<br />
<br />
3) Att inget särskiljande görs mellan muslimer i Sverige och muslimer på andra håll i världen. Neuding kan för all del ha rätt i att attityder som en person tar med sig från sitt hemland inte magiskt försvinner bara för att man byter hemland. Men jag saknar en analys av vilka det är som flyr sina hemländer och kommer till Sverige. I många fall rör det sig om politiskt eller religiöst progressiva som utsätts för förföljelser i sina hemländer. Den svenska muslimska demografin måste alltså inte återspegla den i mellanöstern. Varför behandlas de som en åsiktsgemenskap?<br />
<br />
4) En mycket stor population (som Neuding ju själv gör en poäng av att påpeka att det rör sig om) åläggs en problematik som för allt väsentligt är outredd. Vi vet inte om det rör sig om ett antal extremister, alltså en grupp särskilt politiskt aktiva individer, eller om antisemitismen i Malmö är mer allmänt utbredd. Varför målar Neuding ut hela befolkningen som ett problem?<br />
<br />
5) Jag delar Hadley-Kamptz analys att det inte är antalet muslimer i Malmö som är problemet, utan att livslång fattigdom och dålig utbildning är en starkt bidragande orsak till radikalisering av enskilda, utsatta individer. Detta är dock ingenting som är exklusivt för Islam. Fattigdom och social utslagning är <a href="http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.576975-uppvaxten-avgorande-for-brottslighet">den största bidragande orsaken</a> till ökat våld och trakasserier, oavsett religiös tillhörighet. Neuding gör dock den rakt motsatta analysen från Hadley-Kamptz, och menar att Sverige är en frihamn av välfärd för immigrerande muslimer:<br />
<br />
<i>"In Malmö,
as elsewhere in Sweden, crime among immigrant youths is constantly explained as
a matter of social inequality. /.../ a bold analysis in one
of the world’s most generous welfare havens for refugees."</i><br />
<br />
Därför frågar jag mig vad det är som Hadley-Kamptz egentligen försvarar i sin artikel? Hon menar ju till skillnad från Neuding att det <i>inte</i> är antalet muslimer som sådant som är problemet, och ger därmed en rakt motsatt problemanalys från Neuding själv.<br />
<br />
<b>Slutligen</b><br />
Jag delar Karin Petterssons analys i Aftonbladet. Jag tolkar inte texten som ett likställande mellan Breivik och Neuding, även om jag ser att det finns retoriska figurer i texten som kopplar samman dem. Men vad som verkligen sägs är att Neuding har hämtat inspiration från det danska debattklimatet, inte Breivik.<br />
<br />
Utifrån de fem punkter som jag nämnt ovan menar jag att Neuding ger en stereotypiserad och förenklad bild av Islam som religion, och av muslimer som ett "folk" från mellanöstern, som lever i en åsiktsgemenskap som exporteras i oförvanskad form till Malmö. Det är definitivt en tankemodell som, med Petterssons ord, "vetter mot Europas mörkare hörn".<br />
<br />
Vi måste ta tag i de reella anledningarna till de trakasserier som judiska medborgare möter på Malmös gator. Det gör vi genom att skapa ett mer inkluderande, öppet och jämlikt samhälle för alla, inte genom att gå rasisternas ärenden och sprida fördomar om stora samhällsgrupper.<br />
<br />
<b>Mattias Irving</b>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-45673417510261452092012-04-20T11:35:00.002+02:002012-04-20T11:36:47.826+02:00Krig, fred och kristendom<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Är det kristen historierevisionism att avvisa Breiviks kristendom?</b> </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag sitter på tåget ner mot
tredagarskonferensen Befriande Teologiskt Forum i Lund, där freden
är vårt centrala tema. Det ter sig närmast overkligt att samtidigt
läsa i dagstidningarna hur Breivik ville skapa ett ”kristet
Al-qaida”. Misstänker att det kommer ge uppslag till många diskussioner över den kommande helgen
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Rättegången i Oslo river upp gamla
sår. Debatten om högerextremismen har placerat religionsfrågorna i
centrum för samhällsdiskussionen. alla klättrar på varandra för
att komma så långt från Svartepetterkortet Breivik som det bara är
möjligt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=305949">I tidningen Dagen</a> kunde man igår läsa
Björn Cedersjö i Sveriges Kristna Råd, som lade ut texten om
varför Breiviks syn på kristendomen var förfelad och förvanskad.
Han menar att fokus för kristendomen idag borde ligga på talet om
rättfärdig fred, inte på de gamla doktriner om kristet
självförsvar som Breivik åberopar sig på.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
– Ömsesidig respekt, samtal och
dialog måste vara grundsynen och kyrkorna bör bestämt arbeta för
att minska användandet av ett militant språkbruk, säger Cedersjö
i artikeln.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad jag gillar med artikeln är
givetvis intentionen, att vi ska verka för att vara en kyrka som med
alla medel står för fred mellan människorna. Vad jag någonstans
ändå ogillar med artikeln är den position som den intar i den
större debatten omkring Breivik, hans världsbild och gärningar.
Det är så lätt att hävda att en annans version av kristendomen är
falsk, påhittad, förfelad.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men har vi rätten att fälla
avgörandet om Breivik verkligen är kristen eller inte? Hur hårt
måste vi då definiera det lösa ramverk som är vår tro? Han
bygger sitt agerande på doktriner som de facto har förekommit i
europeisk kristendom. Vi står inte där idag, men det skulle vara
att förneka de svarta kapitlen i vår historia om vi inte
accepterade att Breivik faktiskt är bekännande kristen, i något
avseende. Hur ont och makabert det än må låta.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fastän jag inte tolkar in något sådant i Cedersjös text så vill jag ändå varna för lockelsen i att börja ägna sig åt revisionism i det att vi lockas överpröva Breiviks bekännelser. Den stora uppgiften för engagerade kristna idag är att vara kärleksfulla, aktiva medmänniskor med en
politisk agenda att få ett slut på våldet och lösa upp de allt
svartare molnen över den Europeiska horisonten. Det gör vi inte genom att fastna i ändlösa diskussioner om vad kristendomen är och inte är.</div>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-44472060211563779572012-04-04T12:04:00.000+02:002012-04-04T12:04:29.302+02:00Sveriges mest framgångsrika troll<b>Bildt kastar idag ut riksdagens beslutade demokratikriterium med badvattnet när han <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/bildt-forsvarar-saudiaffarer">menar</a> att Sverige ska <a href="http://www.svd.se/naringsliv/bildt-saudiarabien-ett-familjeforetag_6976027.svd">fortsätta exportera</a> vapen till Saudiarabien. </b><br />
<br />
Svårt är det att inte lägga ihop två och två. Den moderatledda regeringens ständiga förhalanden att genomföra riksdagens beslut om demokratikriterium, och moderatledarnas vurm för Saudiarabien. När Bildt öppet försvarar exporten till Saudiarabien och kallar dem "ett familjeföretag" (vad det nu ska betyda? Att det är en kungafamilj som har makten? Koppling?) så uppvisar han också en attityd som går på tvärs med riksdagens beslut.<br />
<br />
Men han uppvisar också en attityd kring folkrättsbrott som vi har lärt oss att känna igen. Saudiarabien är ett land som har dödsstraff för barn, som halshugger kvinnor för äktenskapsbrott, ett land där kvinnoförtrycket är stadgat i lag. Regimen är hänsynslös mot demokratiförespråkare, vilket bland annat landets ingrepp på demokratirörelsen i Bahrain vittnar om.<br />
<br />
Allt detta nämns inte över huvud taget av Bildt. Han har inte några betänkligheter kring att beväpna dessa mördare. Han uttrycker sig snarast familjärt om dem. Vet inte om Bildt någonsin så öppet och provocerande har uppvisat precis varför han är olämplig att representera Sverige, eller för den delen inneha något förtroendeuppdrag.<br />
<br />
Ja, jag är lite upprörd. Hans kommentarer idag har framgångsrikt trollat mig.<br />
<br />
<br />Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-29728989821052628992012-04-02T11:07:00.000+02:002012-04-02T11:07:58.981+02:00Pseudodebatt om teokrati<b>Ulf Lönnberg <a href="http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/01/teokrat-i-kopimistsamfundets-ledning">skriver i en artikel</a>
riktad mot kopimistsamfundets Gustav Nipe att det måste finnas en
knivskarp gräns mellan religion och politik. Alternativet, som han
utmålar det, är teokrati.</b><br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är lite ironiskt att läsa denna
fundering komma från en medlem av Kristdemokraterna, det enda
partiet i riksdagen som bygger sin politik på en religiös
värdegrund. Sällan om någonsin tar KD ställning i någon fråga
som kunde tänkas missgynna kristendomens närvaro i Sverige. Utifrån
Lönnbergs egen definition får vi således lov att kalla även
Lönnberg själv för teokrat. Vad det begreppet nu innebär, i hans
ordbok? Är till exempel Socialdemokrater för Tro och Solidaritet,
där jag själv är medlem, ”teokrater” för att vi samlar både
troende och politiskt intresserade?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att vara teokrat innebär att önska
ett statsskick där en gudom har den yttersta makten, och uttolkarna
av de religiösa dogmerna har den största världsliga auktoriteten.
Det är givetvis något helt annat än att någon som kanske råkar
vara kristen eller kopimist dessutom förlänas en maktposition genom
vanligt, politiskt arbete.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Politik är förvisso ett snårigt
begrepp, men ett sätt att hitta rätt i den semantiska snårskogen
är att göra skillnad på ”politik” och på ”det politiska”.
Teokrati är antipolitisk till sin själva natur: Där ges inget
utrymme åt det politiska samtalet, där olika aktörers intressen
och åsikter bryts mot varandra. Samtidigt finns det givetvis ett
element av något som vi kan kalla för politik inuti en teokrati, i
form av bestämmelser, maktinnehavare och så vidare. Men politiken i
teokratin är inte egentligen ”politisk”, eftersom där inte
pågår ett levande samtal.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När Gustav Nipe säger att man inte
kan skilja politik och religion så är det en truism. Religiöst
färgade åsikter syns och hörs hela tiden, och skapar debatt.
Självklart är de politiska. I <a href="http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=302764">intervjun i Dagen (22/3)</a> som Lönnberg
refererar till nämner Nipe också USA som ett av de länder där
religionen spelar stor roll för politiken. Denna passage nämner
inte Lönnberg med ett andetag, för då skulle det bli alldeles för
uppenbart att hans tes om teokraterna i Kopimistsamfundet som bäst
är ett rent påhitt, och som sämst vittnar om begreppsförvirring.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Lönnberg skruvar upp tonläget i
slutet på sin artikel med orden ”bevare oss från
kompimistfundamentalistiska teokrater”. Effektfullt, kan tyckas.
Men när hela denna poäng bygger på antingen ett medvetet
missförstånd eller en beklämmande okunskap, då ligger det närmast
till hands att dra på smilbanden åt denna grötmyndiga
avslutningsknorr.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men hade detta varit en fråga som bara
väckt munterhet, då hade jag inte satt mig att skriva denna
artikel. Det lämnar en besk eftersmak när erfarna politiker slirar
på sanningen på detta sätt. Om jag vore Nipe eller någon annan berörd kopimist skulle jag avstå från att replikera Lönnberg, för detta inlägg i debatten är under all kritik och förtjänar bara att avfärdas.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias Irving</b> </div>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-39588461023206367552012-04-01T15:42:00.000+02:002012-04-01T15:42:42.948+02:00Vapenexporten är en modern kolonialism<b>Hans Wallmark (M) menar idag på <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kommer-mp-sitta-i-en-s-regering-som-tillater-vapenexport_6968571.svd">SvD Brännpunkt</a> att det är helt i sin ordning att exportera vapen, eftersom svenskt välstånd bygger på stor export.</b> <br />
<br />
Det är anmärkningsvärt att Wallmark inte problematiserar vapenfabriken i Saudiarabien. Han tycker att Sverige är rigoröst i sin kontroll av vilka vi handlar med, och det påstår han med samma självklarhet som om han bott i en radioskugga den senaste månaden. Kan vi inte bara avliva det här grundlösa argumentet en gång för alla?<br />
<br />
Sverige exporterar vapen till <a href="http://www.demokratikriterium.nu/faktablad.pdf">vartannat land</a> i den så kallade MENA-regionen (mellanöstern och nordafrika), där demokratiunderskottet är akut. Det borde vara en självklarhet att Svenskt välstånd inte ska bekostas av andras demokrati. Att Wallmark ens uttrycker sig så tycker jag vittnar om historielöshet.<br />
<br />
Vi är ett av världens rikaste länder. Vi berikar oss på att underminera de demokratiska processerna i de länder som tidigare utsatts för europeisk rovdrift och aldrig fick förutsättningar att påbörja vägen mot demokrati. Så förmeras och förlängs den skada som en gång utdelats.<br />
<br />
<i>Det finns ett mycket enkelt ord för det som Wallmark förespråkar: Kolonialism.</i> <i>När Sverige berikar sig på att beväpna en diktatur följer det samma mönster som när det brittiska imperiet en gång berikade sig på att beskatta salt i Indien. </i><br />
<br />
Men situationerna är ju helt olika, invänder någon: Britterna använde tvång, vi använder frihandel. Ingen måste köpa våra vapen. Frågan är om folket själva upplever det så. Tvång är tvång. För den drabbade spelar det mindre roll om förtrycket kommer från brittiska kolonisatörer med egna vapen eller inhemska, beväpnade av västvärlden.<br />
<br />
Förhalningen av demokratikriteriet är en politisk skam som hör hemma i ett annat århundrade. Den delas av våra båda största partier. Jag är medlem av det ena, och kommer fortsätta att agera för att vapenexport till diktaturer en gång för alla ska förpassas till historiens skräphög.<br />
<br />
<b>Mattias Irving</b>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-77856218886451202962012-03-23T14:15:00.001+01:002012-03-23T14:15:14.472+01:00Identitetens dimensioner<b>Som ett led i diskussionen om identitet som just nu genomsyrar flera debatter där jag är närvarande - den ständigt pågående självreflektionen inom kyrkan, Sverigedemokraternas hjärtefråga om den svenska identiteten, frågorna omkring tolkande identitet kontra fastställd identitet - tänkte jag skriva en serie allmänna reflektioner omkring identitetens dimensioner.</b><br />
<br />
Förhoppningen är att skapa en viss utökad förståelse för vad identitet är och kan vara, hur identitet fungerar, vad olika identiteter gör med oss, och en kartläggning av några av de förhållningssätt vi har till "identitet" idag. Det är inte tänkt att utgöra raketforskning, inga cutting-edge-teorier från den akademiska världen, men kanske en enkel handbok för den intresserade att orientera sig efter.<br />
<br />
Identitet har för allt väsentligt tre viktiga dimensioner: En politisk, en psykologisk och en ontologisk. I detta inlägg skriver jag om politisk identitet.<br />
<br />
<b>Politisk identitet</b><br />
<br />
Vad innebär det att hysa en identitet som politisk varelse? Den traditionella förståelsen av politisk identitet beskrivs ofta som ren partitillhörighet. Men att ha en politisk identitet handlar i grund och botten om att finnas till i ett samhälle, och hur en interagerar med det samhället.<br />
<br />
För att förstå politisk identitet måste vi också börja med att förstå vad det politiska är och innebär. Politik kan definieras som processen att erövra och utöva makt i offentliga sammanhang. De intressanta orden i sammanhanget är "offentlig" och "makt". Att ingå i ett sammanhang med en politisk identitet är att träda fram som en synlig deltagare i ett stort maktspel.<br />
<br />
Makt kan uttryckas på många sätt. Svenska kyrkan har till exempel makt genom faktorer som ålder, traditioner, ekonomiskt inflytande, geografisk utbredning och stort medlemsantal. Enskilda debattörer kan ha makt i form av exempelvis anseende, kunskap och kontakter. <br />
<br />
Makt är därför ett svårdefinierat fält, också för att det som kan utgöra en maktfaktor i en kontext kan vara en direkt försvårande omständighet i andra kontexter. Etnicitet och religion är två sådana fält vars status kan skifta oerhört i olika kontexter. Därmed kan en också påstå att det är kontexten som till syvende og sidst avgör vad som skapar makt och inte. Det brukar kallas ett <i>strukturalistiskt</i> synsätt på makt.<br />
<br />
Vi kan inte alltid själva bestämma vår position eller vår makt. Den kan avgöras åt oss, av någon annan med mer makt, eller av kontexten i vilken vi befinner oss. I en brinnande tågvagn full med akademiker kommer makten att tillfalla den med brandsprutan, oavsett utbildning. Samma människor har helt andra inbördes maktpositioner i till exempel kampen om att få sin text publicerad i en branschtidning.<br />
<br />
Andra kan vilja omförhandla vår position. Jag kallas till exempel kristen av vissa och okristen av andra. Beroende på vilken kontext detta fälls i får deras påståenden olika stort inflytande på min politiska (alltså offentliga) identitet, helt oavsett hur jag själv skulle definiera mig.<br />
<br />
Ett annat tydligt exempel är Anders Behring Breivik, som protesterade vilt mot sin sjukdomsdiagnos. Men hans protester mot denna nya identitet som samhället ålade honom blev inte hörsammade. Först när andra personer med inflytande inom psykologins fält började att ifrågasätta diagnosen skapades det en allvarlig diskussion. Breivik själv är, liksom snart sagt alla andra psykiatripatienter, maktlös i denna fråga.<br />
<br />
Politisk identitet rör sig därför alltid om en förhandling mellan olika aktörer och krafter. Vissa politiska skolor tenderar att inte lägga särskilt stor vikt vid den politiska identiteten, just eftersom den är så flytande och förhandlingsbar, oviss. Identitet betraktas då ofta som något privat och inneboende, icke förhandlingsbart. Det är en vanlig åsikt inom konservativa tankeströmningar.<br />
<br />
Konservativa tankeströmningar har ofta legat den politiska eller ekonomiska makten nära, historiskt sett. Det är viktigt att påpeka detta, för den som inte är van att underkastas andras definitioner av det egna jaget kommer heller inte ha lika lätt att förstå hur kraftfull den politiska identiteten kan vara.<br />
<br />
Sara Ahmed skriver i början av sin bok Vithetens hegemoni om upplevelsen av att identifieras ut som mörkhyad kropp i en värld där vita bestämmer vad det innebär att vara mörkhyad. Det som varit hemtamt och eget blir plötsligt främmande och ovisst. När poliser stannar en på gatan bara för att en är mörkhyad i ett område där många brott begås, hur långt kan en lita på samhällets välvilja, på att bli trodd när ord står mot ord? Vad gör det med självbilden när så kallade normalfördelningskurvor visar att minoritetspopulationer har lägre IQ än den etniska majoriteten? Också den mest subjektiva upplevelsen av det egna jaget underkastas då det politiska spelet av definitioner. Den psykologiska och till och med den ontologiska identiteten är inte kompromisslöst åtskilda från den politiska.<br />
<br />
Varför då göra den uppdelning som gjorts i dessa inlägg? Främst görs den av pedagogiska skäl. Det är en gränsdragning som i allra högsta grad kan och bör ifrågasättas. Men någonstans ska diskussionen om identitet ta sin början, och utan förkunskaper är det svårt att tränga in djupare i frågan om identitetens aspekter. Fler inlägg i den här lilla bloggserien kommer framöver.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-37734382563261708512012-03-04T01:07:00.001+01:002012-03-04T12:54:00.314+01:00Paussnack vid ringside<b>Efter en debattartikel publicerad på Seglora smedja av teologistuderande Petter Zachrisson har förbundet Humanisterna gått i taket. Deras ordförande verkar i sitt svar tro att artikeln är skriven av Seglora smedja själva, som han menar "<a href="http://www.sturmark.se/?p=1011">attackerar frenetiskt</a>". Inget nytt under solen, konstaterar jag som Seglora smedjas webredaktör, i en privat reflektion över artikeln.</b><br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
I en konversation på Twitter
levererade satirtecknaren och prästen Kent Wisti några väl valda
ord: Studenter är ofta ”sluggers” i debatten, svingar hårt och
lämnar mycket öppet att kritisera. Det är en tänkvärd
jämförelse. Intressant nog <a href="http://humanistbloggen.blogspot.com/2012/03/ar-du-humanist-du-menar-kanske.html">utvecklar Humanistbloggens</a> Patrik N
boxningsreferenserna när han menar att Seglora smedja nu ”kastar
handskarna”. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-FvVudB4nEsI/T1K2G2T0K7I/AAAAAAAAAUg/jMJ-SM8Evms/s1600/pugilism.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="185" src="http://4.bp.blogspot.com/-FvVudB4nEsI/T1K2G2T0K7I/AAAAAAAAAUg/jMJ-SM8Evms/s200/pugilism.jpg" width="200" /></a>Debatt är ibland varken bättre eller sämre än en
boxningsmatch. Det är känslor, det är rått, det är tävling.
Inte så vackert att titta på, kanske. Underhållningsvåld är
sällan uppbyggligt, ens när det äger rum på ordens arena.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag frågar mig bara, vem var det som
kastade handskarna först i denna kamp, och vem landade det första
slaget under bältet? Det går inte att ta miste på att många
Humanister faktiskt känner sig kränkta över studenten Zachrissons
artikel. Fastän det inte är en känsla som jag unnar någon, så
undrar jag om de reflekterar någonting över hur andra har känt
sig, som de har debatterat mot genom åren? Den salta ilskan hos de judiska
föräldrar som av Humanisterna utmålas som ”könsstympare”? Den
tysta uppgivenheten hos de muslimer som återkommande får höra humanister ta ställning för den ständige provokatören Vilks?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Visst är Zachrissons artikel både
svepande och tung i slagen, men det är inte min uppgift som redaktör
att försvara eller recensera hans text. Jag är däremot nöjd med
publiceringen, om inte annat så för att påvisa de attityder som
florerar, främst i troende kretsar. De fanns där även innan
kampanjen mot omskärelse, men har blivit alltmer explicita.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har alltid strävat efter att
skriva nyanserat, med blandad framgång. Men mina bästa debatter har
alltid varit de där jag lämnat finliret därhän och satsat på
tung retorik och tydliga argument. Problemet är att sådana debatter
sårar. Det finns alltid en motståndare som tar illa vid sig.
Samtidigt är det dessa debatter som drar läsare och skapar
intresse. Den avvägningen står Humanisterna inför liksom vi andra,
och det är sällan som de väljer att behålla handskarna på.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Är det rimligt att dra en parallell
till 30-talet? Bara om parallellen är relevant, skulle jag personligen säga. Det är åtminstone ett extremt tydligt sätt att argumentera.
Givetvis kan Humanisterna välja att, som de nu gör på sin blogg,
tolka det som att alla så kallade ”nyateister” utmålas som
högerextrema. Det är inte den enda tolkningen, men givetvis är det
den tolkningen som de väljer att göra. Billiga martyrpoäng har de
ju aldrig varit sena på att plocka.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Trots att offerkoftan historiskt sett
sällan har varit långt borta så hade jag inte förväntat mig att
Humanisterna skulle ha sådana glaskäkar som de nu uppvisar. Detta
är debatt, och den här artikeln är skriven av en teologistudent
som uttrycker sin personliga uppfattning. Bemöt det, eller låt bli.
Men att nu agera kränkta för denna lilla artikel, efter det sätt
som de själva har uppträtt på i så många debatter, det är
olustigt att skåda.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias Irving </b></div>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-31469592934017270252012-02-26T18:58:00.002+01:002012-02-26T19:03:56.380+01:00Om barnakränkandets hermeneutik<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Ulla Gudmundson <a href="http://www.newsmill.se/node/43360">skriver tankeväckande</a>
om omskärelsedebatten. Det är modigt att våga vila i en frågas
tvetydighet, med risken att uppröra antagonister i båda läger.</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Visst kan vi med debatten i backspegeln
konstatera att omskärelsens försvarare ofta har uttryckt sig ensidigt
i frågan. Det håller bland annat <a href="http://humanistbloggen.blogspot.com/2012/02/ord-kan-kanske-sara-men-skalpeller.html">Humanisterna</a> fram, som ju har debatterat frågan flitigt. Därför är det välkommet med Gudmundsons nyanserade
grepp. Å andra sidan har det i min uppfattning aldrig varit några
problem att diskutera de etiska aspekterna av omskärelse, åtminstone
inte innan den nu <a href="http://www.dn.se/debatt/darfor-maste-regeringen-stoppa-omskarelse-av-pojkar">famösa DN-artikeln</a>.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I och med den artikeln förråades
diskussionen: ”Könsstympning”, som det konsekvent kallades, är
förvisso en adekvat synonym för omskärelse, men onekligen också
den brutalaste tänkbara beskrivningen av ingreppet. Därmed försvann
också det etiska dilemmat ur blickfånget - kvar återstår bara att
förbjuda.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När diskussionen på detta
polariserade sätt kommer att handla om förbud kontra icke-förbud,
då sker det på bekostnad av gråskalorna. Det som kunde ha blivit
en öppning för vidare samtal tolkades (förståeligt, enligt mig)
som ett direkt angrepp på judiskheten i Sverige.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har passat mig för att diskutera
omskärelsefrågan eftersom det funnits (och onekligen fortfarande
finns) en sådan laddning mellan koalitionen Sturmark, Borg et al och
oss i Seglora smedja. Nu har vi släppt ut katten ur säcken och
tagit tydlig ställning, vilket underlättar för mig att skriva i
frågan nu.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag hade personligen välkomnat
initiativ för att bjuda in omskärelseskeptiska judar till
seminarier, att lyfta frågan om alternativa välkomstriter, som ju
börjat få fäste i USA, och så vidare. Alltså en mjukare linje.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag kan också förstå den
argumentation som går ut på att tradition inte i sig är ett
argument i en debatt om etik. Visst kan vi med stöd i FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna säga att fysiska ingrepp
på ett barn är något som ska minimeras, och därmed säga att
omskärelse är något "dåligt". Men...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Traditioner är inte rationella, för
att fånga upp Gudmundsons boll. De utvecklas som en serie
kompromisser över ett många generationer långt tidsspann. Monarki
är inte heller etiskt försvarbart, och för den delen kan vi
sannerligen fråga oss ifall detta märkliga bruk att ha nationer och
nationalism heller kan försvaras etiskt. Men det är traditioner.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I ett politiskt perspektiv står vi
ändå inför att den utpekade gruppen är utsatt såsom en minoritet
som historiskt har varit utsatt för ett hat utan dess like. När vi
ger oss på traditioner kan det finnas en poäng med att fundera på
hur vi gör det, och om vi sparkar uppåt eller nedåt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett övergrepp är ett övergrepp.
Barnkonventionen å ena sidan och MR-deklarationen å den andra, är
två trubbiga verktyg som vi har att förhålla oss till. De inför
inga straffskalor. De stipulerar inte heller några särskilda
vägledande principer för att lösa intressekonflikter mellan dessa
rättigheter. Hur ska vi väga exempelvis en hel barndom av
påtvingade frisersalongsbesök kontra ett enda ingrepp som
omskärelse? </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hela min barndom stred jag för att gå långhårig. Jag hade en mycket hårt nedtryckt prinsessperiod - den hade inte fallit väl ut i min kontext, i en lågstadieklass där alla gossarna var kortklippta. Jag har aldrig definierat mig med den hävdvunna mansnormen, och jag betraktar den som en tradition som står för en utbredd, systematisk kränkning av otaliga barn runtom i hela världen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi inser snabbt att de internationella
deklarationerna allena inte räcker till för att besvara den frågan.
Vi måste själva utveckla verktyg för att hantera sådana
jämförelser. Kanske kan det tjäna till att ändå påvisa hur
kulturellt blinda vi är, om vi bara ifrågasätter och
problematiserar det ena, men inte det andra. Detta är något som jag
upplever har gått helt förlorat i debatten, på grund av dess
polariserade och antagonistiska tonläge: ett hermeneutiskt anslag som börjar med att redogöra för den egna förståelsen för vad det innebär att kränka ett barn. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det skulle möjligen öppna för en vidare dialog som kanske kunde gynna alla - inte minst barnen.</div>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-35103965444023106482012-02-19T17:57:00.002+01:002012-02-19T18:01:21.118+01:00Upp-och-ner om ateistiskt tempel<b><br /></b><br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>En fascinerande <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article14393610.ab">konstig krönika</a> i
Aftonbladet har framgångsrikt trollat hela den skeptisk/ateistiska
zonen av den svenska bloggosfären. Mattias gör sitt bästa för att inte låta revolutionär nu igen, medan yxan sätts i arbete för att hugga ner detta tankens pekoral.</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I ateistsfären har redan mycket hunnit sägas. <a href="http://humanistbloggen.blogspot.com/2012/02/varldsfranvand-kristen-verklighetssyn.html">Patrik Lindenfors</a> ringar in några
av de tydligaste invändningarna mot artikeln och där finns inte
mycket att tillägga. <a href="http://skepchick.se/2012/02/18/vi-nojer-oss-inte-med-att-tro/">Skepchick</a> bloggar också, slagfärdigt som
vanligt, fastän kanske lite tendentiöst över missionselementet, enligt mig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Själv fascineras jag mest av att
Kazmierska sätter likhetstecken mellan konst och flum, alltså att
det vore något världsfrånvänt att sätta upp ett "tempel",
eller en plats för andakt. Som om människor är "här och nu"
ända intill dess att de träder in i en plats för begrundan, varpå
de försvinner bort någonstans. Undrar hur många som upplever att
det är precis tvärtom?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Å andra sidan sätter hon i sin
krönika <i>också </i>likhetstecken mellan denna ateistiska byggnad
och tillbedjandet av "världsliga värden", finanser. Att
vara världslig, är inte det en glosa som ofta ställs i bjärt
kontrast till just ”flum”?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Å tredje sidan, Kazmierska kanske är
marxist? Då kommer ju dessa båda teser väl överens: Finans är
ett abstrakt, "flummigt" angrepp på det verkliga, på
tingen som bruksföremål. Sett ur detta perspektiv är ett flummigt
tempel till världsligheten, placerat mitt i Londons finansdistrikt,
en ypperlig marxistisk kritik av det rådande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men detta motsägs i sin tur av att det
hon raljerar över, det flummiga templet i storfinansens hjärta,
betraktas som någonting dåligt av henne själv (och inte som en
smart marxistisk finanskritik). Dessutom är det bara hon själv som
använder ordet flummig, och då i negativ bemärkelse. Detta torde
innebära att åtminstone hon själv inte betraktar sig som marxist.
Bra, då vet vi att det spåret var fel.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kanske menar Kazmierska, för att än
en gång vända på begreppen, att det är just ateisterna som valt
att ironisera över finansmakten? Ateism var ju en gång i tiden ett
marxistiskt kännetecken. Därpå dömer hon i smått reaktionära
dömer ut projektet som flum och framhåller välgörenheten som
vägen framåt. Så ytterst borgerligt. Fast... hon är ju gift med
Martin Aagård och läser även Rasmus Fleischer med stor behållning,
så nä, borgerlig verkar inte riktigt stämma. Eller? Det här blir
bara mer och mer obegripligt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Dessutom lyckas Natalia Kazmierska mot
slutet av sin krönika att uttrycka någonting ännu mer märkligt:
”Föreställningen om att människor går i kyrkan för att kolla
på fina Jesus-tavlor hyses ju knappast av någon med båda fötterna
på jorden.” Hon menar istället att folk går i kyrkan för att de
får ekonomiskt och moraliskt stöd i svåra tider. Det är direkt
felaktigt, och placerar Kazmierska med båda fötterna stadigt
fastspikade i himlavalvet. För den som är så funtad kan en säga
att Kazmierska är ställd på huvudet, för att parafrasera Marx.
Och så en parafras till: Hennes synsätt på religionen kan inte
vara konkret när själva dess objekt är abstrakt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att diskutera tillbedjan och religion i
termer av inre och yttre är ett kraftfullt sätt att sabotera en
progressiv kyrklig utveckling. Men diskussionen antar precis denna
dikotomi när vi menar att vi gör ”någonting annat” än just
”kollar på fina Jesus-tavlor”. Istället borde vi se att dessa
tavlor och kors på ett konkret sätt bär på ett kristet arv och
”förmedlar religion” inuti kyrkans rum.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad detta möte med religionen sedan
innebär, är upp till var och en. Men idéerna svävar inte runt i
sin egen himmel – de är fastlåsta i dessa uttryck och på dessa
platser som vi har uppställt åt dem. Om alla dessa platser och
objekt försvann skulle Kristendomen ofrånkomligen byta skepnad,
även om skrifterna och människorna bestod.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Om ateister vore robotar skulle jag
hålla med Kazmierska om att det vore onödigt att bygga ett tempel
åt dem. Men hon kanske bara anser att det är troende människor som
behöver rum för kontemplation och stillhet? I så fall
rekommenderar jag denna krönikör att uppdatera sin människosyn
lite.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kazmierskas användande av fattigas
situation som ett slagträ för att förneka skeptikerna ett enda
tempel i världen klingar falskt bredvid de tiotusentals kyrkor,
tempel och moskéer som genom historien har upprättats, till priset
av oräkneliga arbetstimmar - slavkraft, pengadonationer, trasiga
ryggar och hjärtan...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hade ateistiska organisationer i
Sverige suttit på en bråkdel av de resurser som Svenska kyrkan
förfogar över, finns det ingen anledning att tro annat än att de
skulle användas till goda ändamål. Kanske skulle vi till och med
slippa att få det kallat ”välgörenhet”, detta förhatliga ord...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias Irving</b> </div>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-11087512032504121342012-01-27T15:35:00.002+01:002012-01-27T15:35:37.921+01:00Moralisk, alltför moralisk<br />
<b>Vem är det som tänker? Vem är det som skriver? Är det en människa
bakom det du läser, var så säker på att hon inte tilltalar dig själv.
Hon tilltalar mänskligheten med sin penna. Alla och ingen träffas av
ordens pilar. På samma sätt fungerar moralen. Den riktar sig till
allmänheten, inte till den enskilde. Därför får vi inte bli
specifika när vi ser till hur moralen efterlevs. Vi måste se till hur
den efterlevs i de stora sammanhangen för att kunna avgöra om den
varelse som moralen verkligen tilltalar (mänskligheten) är förmögen att
lyssna på dess påbud.</b><br />
<br />
Jag är inte säker på att vi kan se människan som en lämplig måttstock för vad som är moraliskt och inte. Givetvis finns det både "ont" och "gott" (för att använda en förlegad estetik) i människan. Hon är också för allt vad vi vet det enda djur som resonerar i moraliska termer (böra kontra vara) och alltså kan anlägga en moralisk dimension i sina försök att begripa världen. Moralen kan knappast heller sägas ha en självständig existens utanför mänskligheten - den är en immanent företeelse.<br /><br />Likväl kan vi fråga oss om vi, med empirin i färskt minne, kan kalla oss moraliska enligt den standard för moral som de flesta av oss ändå har kommit överens om? Och om det visar sig att vi faktiskt inte besitter karaktären att leva upp till de kriterier vi själva stipulerar, kan vi då verkligen anses vara de lämpligaste att agera sättare av sagda moraliska kriterier?<br /><br />Att vi som mänsklighet i rask takt förgiftar och utarmar jorden mot den gräns där forskare börjar beskriva oss som det värsta som hänt planeten sedan den senaste katastrofen som förintade det mesta av livet, är det inte ett bevis på vår (som mänsklighet) fullständiga oförmåga att efterleva moraliska påbud<br />
<br />
En moraliskt imperfekt varelse kan knappast vara den bäst lämpade att med någon trovärdighet fastställa en serie moraliska påbud. En sådan varelse kan knappast heller med någon trovärdighet applicera sin moraliska förståelse på andra varelser.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-58645912373587092612012-01-02T16:33:00.000+01:002012-01-02T17:23:58.223+01:00SD bedriver krig mot feminismen<b>Idag skriver jag en kort drapa på Newsmill som svar till tre medlemmar ur SD:s partistyrelse, som kommer med nya befängda påståenden om aborter och kvinnors rättigheter. <a href="http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/02/sd-bedriver-krig-mot-feminismen">Min artikel går att läsa här</a>.</b><br />
<br />
Som vanligt hatas det till höger och vänster. Jag skriver en längre kommentar till Newsmills generösa upplaga med mörkermän och antigenustroll lite längre ner på samma sida. Smaklig läsning. Eller...Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-26797720733973512102011-12-22T16:51:00.001+01:002011-12-22T17:11:18.734+01:00Varför vill Thomas Mattsson sänka Vertigo?<b>Vertigo förlag har anmält Expressen för häleri, berättar <a href="http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3375200.ece">Dagens Media</a>. Sedan ett dataintrång inträffat har bilder som stulits från förlagets datorer sedermera återfunnits som illustration i tidningen Expressens artikel om kungens handel och vandel. Sedan Expressen sålt vidare den bild som Vertigo hävdar tillhörde dem till en tysk bildbyrå har förlagets grundare Carl-Michael Edenborg alltså gått vidare med polisanmälan.</b><br />
<br />
Ansvarige utgivaren Thomas Mattsson viftar bort Vertigos anmälan och säger sig inte känna till någonting om ett datorintrång. Han vägrar även att kommentera hur Expressen har kommit över bilden. Slutligen, vilket är det kanske mest bisarra i sammanhanget, hävdar han att "Vertigo är ett litet förlag som bland annat fokuserar på kommunism, men som ändå uppenbarligen vill tjäna pengar på kungen."<br />
<br />
Att Expressen själva är en av de aktörer som vill tjäna pengar på kungen har väl knappast gått någon förbi. Därför är det svårt att avgöra om detta är ris eller ros från Mattssons sida. Men uttalandet är svårtolkat av andra orsaker också.<br />
<br />
Hur ska en förstå Mattssons uttalande att Vertigo skulle fokusera på kommunism i sin utgivning? Förvisso, i likhet med bland andra bokförlagen Atlas, Tiden och Dialogos gav Vertigo en gång för 13 år sedan ut det <i>Kommunistiska manifestet</i> - en bok som för övrigt är läromedel på många av landets utbildningar. Sedan dess har de inte gett ut en enda kommunistisk bok. Det är därför ett uppenbart falskt påstående när Mattsson menar att förlaget "fokuserar på kommunism".<br />
<br />
Att stämpla små uppstickarförlag som kommunister för att misstänkliggöra dem är fasoner som gärna hade fått dö med J Edgar Hoover. Den typen av skadliga uttalanden borde någon med erfarerenhet i tidningsbranschen ha förstånd att undvika. Små förlag kämpar redan allt som oftast för sin överlevnad och behöver inte ytterligare sten på den bördan. <br />
<br />
Eftersom Mattsson omöjligen kan ha snappat upp någonstans att Vertigo förlag är kommunistiskt så måste han ha hittat på det själv. Följdfrågan infinner sig: <i>Varför vill Mattsson sänka Vertigo?</i><br />
<br />
<b>Läs mer</b><br />
<a href="http://vertigomannen.blogspot.com/2011/12/expressens-etik.html">Vertigomannen vittnar: Expressens etik</a><br />
<a href="http://www.expressen.se/nyheter/1.2654552/juridiske-radgivare-har-inte-gett-klartecken">Expressen försvarar sig</a><br />
<a href="http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/16/expressens-l-gn-om-kungabilden">Mårten Schultz: Expressens lögner om kungabilden</a><br />
<br />
Om kungabilden: <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/kungabilden-troligen-manipulerad">DN</a> <a href="http://svt.se/2.22620/1.2647190/kungabilden_ar_manipulerad">SVT</a> <a href="http://www.expressen.se/nyheter/avslojar/1.2653459/experternas-dom-over-kungabilden-som-skakat-hovet">Expressen</a>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-35095035556099737422011-12-16T14:44:00.001+01:002011-12-16T16:17:52.121+01:00Humanisterna trampar vatten i debatten - en kärleksförklaring<b>"Den man älskar, agar man." Det är en sentens som aldrig har legat mig särskilt varmt om hjärtat. Jag har sett den som ett sätt att skönmåla våld i nära relationer: Föräldrars våld mot sina barn, mäns våld mot kvinnor. </b><br />
<br />
Men att "aga" har även en annan innebörd utöver den rena våldshandlingen, nämligen tukt. Att tukta är något som vi gör varje år i trädgården, exempelvis med våra äppelträd. Vi formar dem alltså, genom att knipsa av grenar som växer inåt och uppåt. Likväl är det fortfarande en direkt obehaglig analogi att dra när vi talar om människor. Kanske till och med ännu obehagligare när en börjar involvera sekatörer.<br />
<br />
Ett samtal häromdagen fick mig att omvärdera denna trötta sentens. En vän till mig sade: "Jag skulle inte skälla på dig Mattias, om det inte var för att jag vet att du kan så mycket bättre". Det, om något, är en kärlekshandling.<br />
<br />
Många frågar mig varför jag fortsätter att diskutera med Humanisterna. Det leder ju aldrig till någonting. En viktig anledning är att jag älskar upplysning och folkbildning: Fastän vi står på vardera sidan om skranket så känner jag en samhörighet. Vi är samma andas barn. Och vad betyder då lite aga, syskon emellan?<br />
<br />
Idag publicerar Patrik Lindenfors på <a href="http://humanistbloggen.blogspot.com/2011/12/utbrott-i-kyrkans-tidning.html">Humanistbloggen</a> ett generalangrepp på gårdagens artiklar om nyateismen i <a href="http://www.kyrkanstidning.se/debatt/nyateismens-korsriddare-klarar-inte-tolkande-teologi"></a><a href="http://www.kyrkanstidning.se/debatt/det-ar-dags-att-tappa-talamodet">K</a>T. Jag är direkt besviken och menar att Lindenfors förråder sin roll som folkbildare med den texten. Jag vrider mina händer i vanmakt. <i>Detta är inte folkbildning. Detta är skevt.</i><br />
<br />
<i><span style="font-size: large;">Jag är omgiven av bokstavstroende</span></i><br />
Lindenfors skriver att det är svårt för Humanisterna (jag tolkar det dock som att han i första rummet refererar till sig själv) att det kan finnas kristna som tycker om homosexualitet: Det står ju motsatsen i bibeln. Detta, att det inom ramen för kristendomen samtidigt kan finnas två radikalt olika synsätt, menar han är eroderande för trovärdigheten.<br />
<br />
Till yttermera visso (denna härliga fras) menar han att det inte är okej att plocka russinen ur kakan, att det som står måste gälla och hållas för sanning. Han menar, med kursivering, att det är <i>falskt </i>att vara tolkande kristen och säga något som går emot Skriften. Ett dylikt synsätt på kristendomen har jag annars på sistone bara hört från KDU, abortmotståndets och homofobins högborg i Sverige.<br />
<br />
Men Lindenfors stannar inte där. Han menar att all kristendom är lika dålig, att är lika fel att ansluta sig till bokstaven som att ta avstånd ifrån den. <i>I grund och botten är det fel att tro</i>.<br />
<br />
Lindenfors förklarar även <i>varför</i> det är fel att vara troende kristen. Den kristne guden, berättar han, är en sadomasochistisk diktator med grandios självbild: "deras gud var tvungen att offra sig själv till sig själv för att rädda
oss människor från en evig tortyrkammare som han själv ansvarar för". Ingenting nytt till bordet alltså för alla som har läst <i>Till moralens genealogi</i> någon gång det senaste seklet (Nietzsche formulerade dock sin kristendomskritik både stilistiskt snyggare och med mer relevans för diskussionen om den mänskliga moralen än vad någon Humanist hittills har lyckats uppamma).<br />
<br />
När Lindenfors berättar för oss vem Gud är, visar han upp samma attityd som en kan finna hos vissa nyfrälsta som har haft en upplevelse och tror att den utgör den allmängiltiga, slutliga tolkningen av Gud och Jesus. Korsfästelsen representerar inte ett enskilt och enkelt utrett sakförhållande. Dess innebörd skiljer sig markant mellan de stora trosinriktningarna, men också från kyrka till kyrka, från individ till individ - till och med inom många individer, från dag till dag.<br />
<br />
Jag vill påstå att Lindenfors egentligen vet detta men väljer att bortse från det, eftersom han försvarar hela sitt religionskritiska inlägg på denna premiss, att kristendomen <i>i sig, och i alla dess yttringar, </i>är omoralisk. Hans egen tolkning av korsfästelsen och den kristne guden måste därför göras så oändligt mycket mer relevant än alla andra som producerats hittills i historien - inklusive Svenska Kyrkans egen, som han också avfärdar eftersom den inte överensstämmer med hans läsning av bibeln.<br />
<br />
<i><span style="font-size: large;">Ett motangrepp</span></i><br />
Lindenfors, men även den påföljande diskussionen på bloggen, illustrerar ett sorgligt sakförhållande. Humanisterna kan inte hantera en tolkande och nyskapande tro. De slår bakut. De vill ställa sin egen Sanning mot en annan, falsk Sanning, som de sedan vederbörligen kan slå sönder. Den manövern blir direkt omöjlig att genomföra om den där motstående Sanningen visar sig vara amorf, flytande, genomskinlig.<br />
<br />
Ett hälsosamt mått av religionskritik ska ingå i varje recept på en sund kultur, menar jag. Men den kritiken måste vara relevant och hantera religionens faktiska yttringar, inte underkänna denna religion för att den inte passar de egna föreställningarna. Humanisterna är välkomna att fortsätta bekämpa bokstavstroende, men de löper en uppenbar risk att bli ifrånsprungna av verkligheten, om de misstar sin egen syn på religionen för sanningen. Det misstaget delar de i så fall med flera.<br />
<br />
Idag trampar Humanisterna vatten i sin religionskritik, istället för att lära sig simma. Det är inte värdigt. Inom sin organisation har de hög akademisk standard och en stolt tradition att bygga på. Jag skäller på Humanisterna, för jag tycker att de borde kunna bättre än så här. <br />
<br />
<i><span style="font-size: large;">Ödmjukhet</span></i><br />
Ibland får jag höra att jag agerar apologet för kristendomen genom min ofta relativiserande hållning. Det går inte att försvara kristendomen på de premisserna att det redan finns så mycket annat som vi inte förstår. Två fel gör inte ett rätt, som det heter. Det håller jag fullständigt med om. Vad jag framför allt vill poängtera är dock att en sansad diskussion <i>kräver</i> en ödmjuk nickning (om än diskret) mot de många rena fantasier som idag för vårt samhälle framåt.<br />
<br />
Kapitalismens rationellt egoistiska människa är lika mycket en fantasifigur som jultomten, visar oss beteendevetenskapen. Ändå ligger denna saga till grund för hela världsekonomin. Själva de nationer som vi lever i rättfärdigar sig enbart genom synnerligen skissartade och svårmätbara <i>post hoc</i>-argumentationer och kontraktsteorier. Att nationalism kan vara någonting oerhört farligt behöver vi inte söka oss särskilt långt ut i världen för att inse. Likväl är sagan om nationell identitet inskriven i den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som hålls högt av det västerländska förnuftets många namnkunniga förkämpar.<br />
<br />
I själva verket är det mänskliga förnuftet ju också en fantasiprodukt, i det avseendet att det saknar en allmängiltig definition och dessutom är extremt svårt att mäta, till skillnad från så många andra av våra själsegenskaper som vi kan mäta, förutsäga och eventuellt också medicinera. Likväl vilar själva demokratin och liberalismen på föreställningen att folket, om de tillåts följa sitt eget <i>förnuft</i>, kommer att fatta de beslut som gagnar helheten.<br />
<br />
Inför denna sista punkt har jag dock en reservation. Jag tror inte att förnuft är något vi föds med, utan något som måste odlas fram genom gynnsamma miljöer: En trygg uppväxt, goda utbildningsmöjligheter och ett stabilt samhälle. Här kommer folkbildningstanken in. Vi ska inte lära folk att tro på vidskepelser eller hejda dem från att söka sin egen kunskap. När Humanisterna misstar kristendomen för en <i>koherent serie vidskepelser</i>, då faller också folkbildningsprojektet. De sprider okunskap istället för kunskap. Därav min besvikelse.<br />
<br />
i eget namn,<br />
<b>Mattias Irving</b>Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-62652720787753864232011-12-13T10:00:00.000+01:002011-12-13T10:00:08.528+01:00SCUM-kritiken en god satir i sig<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-t9w82_Ntb5c/TuafNVFyUjI/AAAAAAAAARg/aBzB_9urIns/s1600/Valerie_Solanas.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-t9w82_Ntb5c/TuafNVFyUjI/AAAAAAAAARg/aBzB_9urIns/s1600/Valerie_Solanas.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Valerie Solanas (bild: Wikipedia)</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<b>Idag kan en läsa <a href="http://troochpolitik.se/?p=2383">min debattartikel</a> i tidningen Tro & Politik, som handlar om kritiken mot att Turteatern har satt upp SCUM-manifestet under hösten. Kvinnohatarna har nu i sedvanlig ordning ägnat månader av sin och vår tid åt att, ja, hata SCUM och alla som rör vid manifestet med eller utan tång.</b><br />
<br />
Jag försöker i min artikel förklara varför deras hat är inte bara korkat, utan också en förlängning av samma tröttsamma jargong som en gång i tiden skapade behovet av ett SCUM-manifest från början.<br />
<br />
Ett axplock av artiklarna om SCUM denna höst finns nedan. Med en viss varning utfärdad för att många av dem är rent fördummande läsning. Debatten om SCUM håller som vanligt enbarmligt låg nivå, eftersom den mobiliserar en mängd mycket högljudda konservativa som hellre skyltar med sin okunskap för hela världen än låter detta enda manifest gå oemotsagt förbi.<br />
<br />
SvD <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hur-ar-det-med-din-fittavund_6679524.svd">1</a> <a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lite-hat-ska-val-gymnasisterna-tala_6649032.svd">2</a> <a href="http://www.svd.se/kultur/dramatenskadisar-laser-scum_6646164.svd">3</a> <a href="http://www.svd.se/kultur/vag-av-nathat-mot-turteatern_6637188.svd">4</a> <a href="http://www.svd.se/kultur/scen/vassa-pilar-kastas-med-full-kraft_6618748.svd">5</a> DN <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/scen/i-doda-kvinnors-sallskap">1</a> <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/smallar-man-far-ta-i-patriarkatet">2</a> <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-en-kvinna-tar-befalet">3</a> <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/scen/stafettlasning-av-scum-pa-dramaten">4</a> <a href="http://www.dn.se/ledare/signerat/genuspirayorna-tar-over-akvariet">5</a> <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern">6</a> <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/scen/stockholmsteater-anmaler-hot">7</a> <a href="http://www.dn.se/pa-stan/scen/scum-manifestet">8</a> GP <a href="http://www.gp.se/kulturnoje/1.778476-dramatenskadisar-laser-scum-">1</a> <a href="http://www.gp.se/kulturnoje/scenkonst/1.781550-tur-teatern-scum">2</a> <a href="http://www.gp.se/kulturnoje/1.775174-stockholmsteater-anmaler-hot">3</a> SR <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4799043">1</a> <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4816580">2</a> <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4813509">3</a> <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=4813740">4</a> <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=4809666">5</a><br />
Newsmill <a href="http://newsmill.se/artikel/2011/11/21/d-rf-r-l-ser-jag-upp-scum-manifestet">1</a> <a href="http://newsmill.se/artikel/2011/11/23/bra-f-r-gymnasiekillar-att-l-sa-scum-manifestet">2</a> <a href="http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/24/hyllandet-av-scum-r-en-bj-rntj-nst-mot-feminismen">3</a> <a href="http://www.newsmill.se/node/41195">4</a><br />
<br />
Vissa artiklar är vansinnigare än andra. KDU:s förbundsordförane Aron Modig står för en av höstens mer spektakulära tankevurpor, här på <a href="http://www.newsmill.se/node/41202">Newsmill</a>. Min fascination för detta övertydliga ungdomsförbund fortsätter.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5040129486513195748.post-71446401990586581782011-12-13T01:03:00.003+01:002011-12-13T01:03:56.255+01:00Det envisa hoppet<b>Idag, måndag, skrev jag en krönika på min kära arbetsplats Seglora smedja, med titeln <a href="http://seglorasmedja.se/post10534/det-envisa-hoppet/"><i>Det envisa hoppet</i></a>. Där utvecklar jag diskussionen om klimathotet med utgångspunkt i de ytterst blygsamma framgångarna vid förhandlingarna i Durban.</b><br />
<br />
För er som läser på Saturnalier kommer liknelsen vid Venus att vara bekant - den utvecklade jag redan i inlägget <a href="http://no-nemo.blogspot.com/2011/10/aftonstjarnan-fran-helvetet.html"><i>Aftonstjärnan från helvetet</i></a> för en tid sedan. Det som är nytt är dock funderingarna kring pessimismen som grogrund för positiv förändring, och varför hoppet kan vara den enda rationella utvägen i en absurd situation. Surfa gärna in på Seglora smedja och läs hela texten i original, via länken i ingressen!Mattiashttp://www.blogger.com/profile/08687681272337166615noreply@blogger.com0