It's a man's world in Stanford

Saturnalier är bloggen som blandar akademisk teori, popkultur, randfenomen och politik i en saliggörande och distinkt ogenomtänkt röra. Efter en period av politik allena förnöjer det att växla spår och blicka bakåt i tiden - närmare bestämt fyrtio år. Det ska handla om patriarkatet och hur det verkar på oss genom årtiondena.

Hur vet man att patriarkatet är verkligt, att det har ett påtagligt inflytande på vårt sätt att se världen? När man försöker att beskriva detta patriarkat, klä av det som i H.C. Andersens saga, så sägs det ofta att patriarkatet formulerar mannen som normen och kvinnan som det avvikande.

Alldeles nyss upptäckte jag ett utomordentligt "case in point" när jag slönätade och hamnade på en sida som beskrev Phillip Zimbardos ökända fängelseexperiment i Stanford (har lånat bilder till det här inlägget därifrån). Detta experiment har använts för att skedmata nybakade psykologistudenter i fyrtio år. Det är typexemplet på vad människor kan förmås att göra under fel omständigheter.

I korthet gick experimentet ut på att 24 utvalda studenter delades upp i två grupper - fångar och fångvaktare. Rutiner sattes upp och de skulle under en tid agera ut sina respektive roller i ett fängelsescenario. Det hela spårade snabbt ur. Fångarna gjorde uppror och vakterna utdelade allt hårdare fysiska bestraffningar. Experimentets säkerhet och etik kunde inte säkerställas så det avbröts i förtid.

Jag har sökt igenom de källor jag haft tillgängliga och inte hittat någon rapport som nämner ett väldigt enkelt faktum: att samtliga försökspersoner var vita män i tjugoårsåldern. Omformulerat hade Stanfordexperimentet kunnat säga handla om att man stängde in en av de mer våldsbenägna samhällsgrupperna under en längre tid och aktivt föresatte dem att interagera med varandra under repressiva och penalistiska former. Med de premisserna framstår resultatet knappast som så uppseendeväckande, eller hur?

Problemet är att det som gäller för den unge vite mannen har generaliserats till att gälla alla människor. Så har åtminstone lärdomen av Stanfordexperimentet kommit att formuleras på de samtida kurserna i gruppsykologi. Att Stanfordexperimentet inte används som källa på högre nivå i psykologisk forskning idag ändrar inte på något sätt det faktum att experimentet fortfarande är en stark berättelse som det stora flertalet psykologistudenter tar med sig från sina studier och förmedlar vidare som en okontroversiell sanning.

Genom en sådan berättartradition formuleras ett allmänmänskligt subjekt, som egentligen har sin grund i en upplevelse som vi inte kan beskriva på något annat sätt än som typiskt manlig. Det är patriarkatet när det är som mest verksamt. Samma studie utförd på enbart mörkhyade män och kvinnor, enbart vita kvinnor eller, varför inte, enbart muslimer hade aldrig använts för att skildra hur "Människan" fungerar.

Den psykologiska forskningen dras med en ständig snedfördelning i forskningsunderlaget. Det problematiseras sällan att försökspersonerna i de flesta fall utgörs av just studenter, en relativt smal tårtbit i demografin, samtidigt som stor betydelse fästs vid en stringent metod för själva kunskapsinhämtningen.

"Any day now..."

Idag rapporterar tidningarna om ett rykte att Dawit Isaak har dött under sin tid i fångenskap i Eritrea. En röst som vågade ifrågasätta öppet har i så fall tystnat för gott. Den tysta diplomatin har aldrig varit tystare.

Vi har hört mycket om den så verkningsfulla tysta diplomatin, men väntar ännu på resultat. Kan det vara så att den fungerar lite som homeopati? Det rör sig om diplomati i så minimalt låga doser att den är närmast omöjlig att upptäcka.

Ett stöd för att man har omfamnat alternativmedicinen på UD torde vara utrikesministerns sätt att hantera journalisterna Schibbye och Persson i Etiopien. Tanken tycks vara denna, att spär man bara ut ett skadligt uttalande med tillräckliga mängder tystnad så kommer "diplomeopatin" att sköta resten. UD:s logik, att tystnad är det bästa vapnet som finns mot orättvisor, har plötsligt gjort vår utrikespolitik cirka 40.000 miljarder gånger effektivare än innan.

Förutsatt att det fungerar. Idag skriver skeptikern Christer Sturmark om homeopati på Newsmill. Vad man än tycker om Sturmarks inlägg i religionsdebatten så är det ett kraftfullt inlägg mot kvacksalveriet.

Men är det så att vi har rätten att välja? Tyst diplomati kanske fungerar, kanske inte.

Eller har vi en skyldighet att inte chansa? Att höja våra röster, inte sänka dem?  

Att inte lita på tyranner, 

utan förråda dem?

All Rights Reserved Hussein Mohy

SvD, Aftonbladet, DN, Expressen

Voff, vetenskapens vakthund

Idag håller sanningens riddarvakt hov, och det är homeopatin som ska dras inför rätta. Inget fel med att ifrågasätta idén om vattenterapi, men är kritiken korrekt? Vetenskap och Folkbildning (VoF) tycks redan ha överdoserat sig själva lite, menar Saturnaliers evigt ensamme skribent, Mattias Irving.

Det går att överdosera nästan allt som vi kan få i oss (till och med vatten är livsfarligt om man dricker för mycket, fick jag höra från en sjuksköterska) – särskilt läkemedel kan vara mycket farliga att få i sig i för stora mängder. I VoF:s fall så har medvetandet om denna fara tydligen gått så långt att de menar att ett läkemedel som inte går att överdosera måste vara en bluff. Som om det är i själva risken för överdos som effekten sitter.

Jag är själv mycket skeptisk till homeopati, för jag delar inte dess syn på vattnets egenskaper. Jag delar därmed VoF:s åsikt att homeopatiska läkemedel inte ska föreskrivas av läkare eller betalas med skattepengar. Frågan är om det ens ska få bedrivas, med tanke på att det finns många som tror sig välja mellan två likvärdiga alternativ när de står i valet mellan allopati och homeopati, och därmed ibland väntar alltför länge innan de får riktig vård. Men jag vet ändå tillräckligt mycket om homeopatins idéer för att veta att Fuglesang et consorties utdelar en riktig medial rallarsving, men med tomma luften som mottagare

Det är något nästan komiskt över VoF:s okritiska attityd till skolmedicinen. Man resonerar som små barn gör: Medicin betyder piller och droppar, som ska ha en viss effekt, och ju mer piller desto större effekt. Homeopati påstår sig arbeta enligt helt andra principer än dessa, så varför försöka kritisera homeopatin enligt principer som den inte själv skriver under på?

C-vitamin är ett exempel på något som är väldigt nyttigt – livsviktigt till och med – men mycket svårt att överdosera. Får du i dig flera gånger mer än du behöver så märker du oftast inte av det annat än att du kan bli lite lös i magen. VoF skulle aldrig heller komma på idén att försöka motbevisa C-vitaminets effekt genom att överdosera det, eftersom vi ju får i oss detta hela tiden. Det faller under kategorin ”mat”.

Men i homeopatins fall är det helt i sin ordning att pröva överdoserbarheten, eftersom det rör sig om ”läkemedel”, en särskild kategori av inmundigade produkter som lyder under sina egna lagar. Sådana universalitetsanspråk tyder på ett outvecklat och enögt tänkande på VoF. Jag kan dock försäkra VoF att enögdhet inte har varit ett tecken på kunskap och omdöme sedan Odens dagar.

Jag kommer härmed med en motutmaning. Jag tänker överdosera VoF under en hel dags tid. Om jag inte dör eller åtminstone tar skada av detta så tror jag att det innebär (stödd på VoF:s egen logik) att VoF är en bluff.

SvD SvD#2 Dagen Silobreaker

A child within a child - Conception

Saturnalier läser och fascineras över att en dotter ska få en livmoder transplanterad från sin mor, för att hon själv ska kunna få barn. Förutom det fantastiska i vad medicinen kan åstadkomma så är det också fantastiskt på ett koneptuellt plan.

En familj återanvänder en och samma livmoder för att föda fram två generationer. Dottern kommer att få ett barn genom samma livmoder som hon själv kom till i. Det finns ett element av på samma gång främlingsskap och total intimitet i detta.

Nyligen har jag varit engagerad i en utdragen och hård abortdebatt, vilket har lett till många tankar omkring reproduktionen och dess existentiella aspekter. Räkna med att jag skriver något mer om detta inom kort.