Anteckningar i skymningen

Äkta tillit tar århundraden att bygga upp, men en eftermiddag att rasera.

Marken skakade och fönstren skälvde. I flammorna och rökens kaos växte en ny skräck fram. Ur mynningen på en laddad pistol föddes Norges oskulds bödel. Ingen hade önskat detta elände över sin värsta fiende, och nu står våra vänner i mörkrets epicentrum.

Kan man navigera denna nya värld med ideologi och vackra ord allena? Vågar vi lätta ankar på så mörka vatten, där det är så tydligt att vi inte bottnar? Det stormar så att masterna knakar och seglen klagar, och då krävs det beslutsamhet och tillit.

Nu slår våra sinnen knop på sig själva. Vi vänder oss omkring, undrar – vakar över flöden av ord och bilder – hoppas att vi ska övervinna vår gnagande oro som ligger där djupt i vår mage och skaver. Har terrorn slutligen kommit, den svartskäggiga, eldögda ideologin från förr? Och vi hungrar efter fler ord.

Politik är världens torraste, och viktigaste ord. Om något inte är politiskt så finns det egentligen inte. Nu frågar sig somliga, hur ska vi finna en politisk lösning på problemet Islamism? De hoppas på ett svar som är lika torrt och dränerat på liv som frågan.

Det finns två vägar att gå – förståelse eller förintelse.

Förståelse har en hög tröskel. Man måste våga säga ”det här är inte bra – det är inte rätt, och det lyser av okunskap – men vi ska försöka hitta ett sätt att samtala på, ändå”. Och det är ett fullständigt absurt uttalande. För när våra hus brinner, våra barn gråter i vår famn, lidandets språk står skrivet på våra bleka husfasader, hur ska vi då förstå?

Men vad är alternativet?

Vi ser Sannfinländarna, Fremskrittspartiet, Geert Wilders, British National Party, Ungerns politiska avarter, Sverigedemokraterna, Front National, och där har vi alternativet: En hårdför vi-och-dem-värld som redan har gett upp om samtalet, men som inte ännu vågar förespråka Kriget. Likväl är detta Krig det enda som finns kvar vid slutet av deras väg.

Våld föder våld, och fördomar finner snart sin spegelbild. Sätter man hårt mot hårt, så föds nya hårdheter till svar. Och när dessa hårdheter kräver ett nytt bemötande, då ser vi början till en våldsspiral. Det är naivt att anta att man kan lösa någon politisk konflikt genom att försöka sätta sig över någon annan. Det är inte så människor, eller politik, fungerar. Det kan måhända skapa kortsiktiga lösningar, men sådana har vi redan haft för många av i vår värld. Vi måste tänka långsiktigt.

Många tror att så kallade ”Islamkramare” skulle vara bekväma med alla idéer som finns i den muslimska världen. Ingenting kunde vara mer fel. Det handlar om att välja en väg som är mindre uppenbar, men som kanske leder bort från våldet. Det är inte alltid rättvist, det känns kanske förödmjukande för vissa, men stolthet är en politisk lyxprodukt – en fåfäng del av vårt mänskliga kynne.

När våldet är som mest närvarande, då kallas vi att släppa det som skiljer oss åt och försöka, hur svårt det än är, att åstadkomma ett möte. Att inte genast döma, utan försöka förstå. Det innebär inte att ryggradslöst ge vika för våldsideologier, utan att välja det enda alternativ som är fruktbart i det långa loppet.

I gärningsmannens ögon är vi ansiktslösa kroppar, rättfärdiga offer, nyttiga nyhetsprodukter.  Med våldets logik föregår fördömandet förintelsen. Låt oss vända andra kinden till. Låt oss erkänna att det är svårt, men att det gör oss lite bättre, lite mer mänskliga. Låt oss föregå med gott exempel. För det är vad politik egentligen borde vara.

SVD SVD#2 DN DN#2 DN#3 AB AB#2 Exp Exp#2 SVT SVT#2 SR SR#2 SR#3 TV4 GP SyD SyD#2

Arbetsdomstolen borde avgöra - inte medierna

Man blev nyligen Newsmillpublicerad, igen!

Någon inte helt insatt skribent på socialism.nu illustrerade dock ungefär hur celebert det är: "vadfan är Newsmill? Nyheternas flashback? Tas saker som skrivs där seriöst av 'etablissemanget'?" Vet inte vad jag ska tillägga till denna sågning - guilty as accused, kanske.

Men det är kul att skriva på Newsmill! Man får mothugg direkt och det är busenkelt att bli publicerad. Vet inte om det kommer bli någon vana dock.

Kanske är det som samma socialism.nu-skribent konstaterar: "random figurer ute efter sina fem minuter av fame blir publicerade på newsmill huller och buller i en orgie av flashback-dravel och slagsmål i sandlådan."

De gamla grekerna brukade berätta om δαιμον, en ande som sitter på din axel hela livet ut. Den berättar för andra vem du är. Den vet saker om dig, om din sanna natur, som inte ens du själv vet. Men du får aldrig chansen att se den själv.

Andra vet ibland mer om dig än vad du själv vet. Så enkelt och samtidigt svårt är det att vara människa. En lyckosökare, en debattens vagabond, eller en sanningsälskande samhällsdebattör? Vem vet...

Inte trovärdigt när avlönade lobbyister angriper Syndikalisterna

Idag har jag skrivit på Newsmill (igen). Min aversion för samhällsdebatt är svår att sätta fingret på, eftersom jag egentligen någonstans också gillar att debattera. Men det är kanske den bästa inställningen som man kan hoppas på - en dubbelhet som ger orken att fortsätta vara arg, och samtidigt förmågan att rycka på axlarna åt hatet.

Artikeln kan man läsa på Newsmill, som sagt. Den handlar om lobbyister som fabricerar påståenden mot betalning. I det här fallet mot Syndikalister. Osnyggt, minst sagt.

Mer info:
Arbetaren #1 #2 #3
Dagens Opinion
MC-kultur: Jonas hjälper krogar mot Syndikalisterna
Loke - Kultur&Politik: Näringslivets mutkolvar har skrivit en beställningsbok om SAC-Syndikalisterna
Aftonbladet: Vad Ekot inte berättar

Voff, vetenskapens vakthund

Idag håller sanningens riddarvakt hov, och det är homeopatin som ska dras inför rätta. Inget fel med att ifrågasätta idén om vattenterapi, men är kritiken korrekt? Vetenskap och Folkbildning (VoF) tycks redan ha överdoserat sig själva lite, menar Saturnaliers evigt ensamme skribent, Mattias Irving.

Det går att överdosera nästan allt som vi kan få i oss (till och med vatten är livsfarligt om man dricker för mycket, fick jag höra från en sjuksköterska) – särskilt läkemedel kan vara mycket farliga att få i sig i för stora mängder. I VoF:s fall så har medvetandet om denna fara tydligen gått så långt att de menar att ett läkemedel som inte går att överdosera måste vara en bluff. Som om det är i själva risken för överdos som effekten sitter.

Jag är själv mycket skeptisk till homeopati, för jag delar inte dess syn på vattnets egenskaper. Jag delar därmed VoF:s åsikt att homeopatiska läkemedel inte ska föreskrivas av läkare eller betalas med skattepengar. Frågan är om det ens ska få bedrivas, med tanke på att det finns många som tror sig välja mellan två likvärdiga alternativ när de står i valet mellan allopati och homeopati, och därmed ibland väntar alltför länge innan de får riktig vård. Men jag vet ändå tillräckligt mycket om homeopatins idéer för att veta att Fuglesang et consorties utdelar en riktig medial rallarsving, men med tomma luften som mottagare

Det är något nästan komiskt över VoF:s okritiska attityd till skolmedicinen. Man resonerar som små barn gör: Medicin betyder piller och droppar, som ska ha en viss effekt, och ju mer piller desto större effekt. Homeopati påstår sig arbeta enligt helt andra principer än dessa, så varför försöka kritisera homeopatin enligt principer som den inte själv skriver under på?

C-vitamin är ett exempel på något som är väldigt nyttigt – livsviktigt till och med – men mycket svårt att överdosera. Får du i dig flera gånger mer än du behöver så märker du oftast inte av det annat än att du kan bli lite lös i magen. VoF skulle aldrig heller komma på idén att försöka motbevisa C-vitaminets effekt genom att överdosera det, eftersom vi ju får i oss detta hela tiden. Det faller under kategorin ”mat”.

Men i homeopatins fall är det helt i sin ordning att pröva överdoserbarheten, eftersom det rör sig om ”läkemedel”, en särskild kategori av inmundigade produkter som lyder under sina egna lagar. Sådana universalitetsanspråk tyder på ett outvecklat och enögt tänkande på VoF. Jag kan dock försäkra VoF att enögdhet inte har varit ett tecken på kunskap och omdöme sedan Odens dagar.

Jag kommer härmed med en motutmaning. Jag tänker överdosera VoF under en hel dags tid. Om jag inte dör eller åtminstone tar skada av detta så tror jag att det innebär (stödd på VoF:s egen logik) att VoF är en bluff.

SvD SvD#2 Dagen Silobreaker