Om stora och små lögner

Skönmålningar anses vara en oskyldig form av lögn. Man säger kanske att man ska tvätta händerna istället för att man ska gå och skita. Man ”sminkar sanningen” lite helt enkelt. Mindre oskyldiga lögner är svåra att definiera, men man känner ändå igen dem när man ser dem. Till exempel någon som högröstat påstår sig delta i FSC (Forest Stewardship Council) och samtidigt hugger ner nyckelbiotoper.

En sminkning som satts i system blir allt annat än oskyldig. De stora lögnerna måste försköna sig för att kunna fortleva, och de drar sig inte för att använda varje knep som står i deras makt. Då tappar sminkningen sitt oskuldsfulla, till intet förpliktigande drag. Den blir istället till för att dölja förpliktelser som inte efterlevs. Avtal som bryts.

Uppsminkade som psykotiska geishor är alla företag som ståtar med den lilla Rainforest Alliance-grodan (smink tjockt som en gipsmask). SmartWoods som äger märket har i långa tider avstått från certifieringsrutinerna och säljer i praktiken bara ett varumärke som ska få etiska kunder bättre inställda till produkten. FSC bör akta sig för att bli en sådan förskönande galjonsfigur för skogsindustrin.

Under en tid i presidentvalskampanjen kunde Obama bära sin hudfärg som ett smink. Han fick mycket goodwill bara för att han hade mörkare pigment. Detta var till och med så viktigt att man gärna glömde bort att han liksom så gott som alla andra presidentkandidater hade fötts in i en mycket priviligierad tillvaro; han kom från ett hem med två topputbildade föräldrar med höga poster.

Lögner är egentligen bara ett annat ord för ytor; lika mycket som de visar upp, lika mycket döljer de. Men hela vår värld består idag av ytor, symboler, varumärken. Vad man vill framhäva, vilka ord man vill lägga beslag på och göra till sina i det kapitalistiska flödet, har blivit en central fråga för varje aktör. En människa är inte längre skild från sitt varumärke. Tiger Woods må vara en lika god golfare som någonsin, men hans varumärke har sjunkit och då flyr sponsorerna som råttor från ett sjunkande skepp. Det är precis samma fenomen som när en aktie faller på börsen.

En yta som är mindre än perfekt löper alltså alltid risken att förskjutas av de ekonomiska krafterna. En vinst som är lägre än väntat (men ändå en vinst) kan få en aktie att störtdyka. Under sådana förhållanden är det inte längre logiskt för ens överlevnad att vara ärlig. Satta i sitt sammanhang, den överhängande samhällsordning som sätter lögnen i system, framstår varje avsteg från sanningens stig som litet och oskyldigt – ofrånkomligt, och därför i en pervers vridning rättfärdigat.

Nazisterna hade förstått makten och logiken hos lögnen som satts i system. De arbetade aktivt med lögnen som redskap. Ett av de mest talande exemplen är den nyligen stulna och återfunna ”Arbeit macht frei”-skylten som hängde över ingången till Auschwitz: ”Arbete ger frihet”. Det var ett sätt att få fångarna att hoppas på att de skulle kunna arbeta sig fria någon dag.

Kanske är det därför som sanningen verkar så uppfriskande varje gång den smyger sig på oss, ofta bakifrån eller från sidan, och plötsligt kör in fingrarna i sidorna på en så att man hoppar till med ett tjut. När den berömda skylten återfanns hade den redan hunnit sågas i tre delar. Motivet är ännu oklart, så man har helt enkelt och fantasilöst nog antagit att den skulle säljas för dyra pengar. Det skulle onekligen följa tidens logik; alla gör vad som helst för pengar, och lögner har visat sig betala sig bra (tack igen SmartWoods för den visdomen).

Saturnalier förstår sig dock på att genomskåda tidsandan och har en alldeles egen teori. De fem framsynta polackerna planerade att montera ned en av historiens mest genomträngande lögner och ersätta den med ett stycke uppfriskande banal sanning! Om man bryter loss och arrangerar om bokstäverna i Arbeit macht Frei skulle man nämligen med lite kreativ svetsning kunna ge Nazisterna en betydligt mer träffande slogan, eller vad sägs om:

”Art befit chimera”
Ironin är att Hitlers konstintresse gjorde honom Kristdemokratiskt vansinnig över tavlor som ”inte föreställde något” eller rörde ihop olika varelser till så kallade ”chimeror”.

”Aircraft beet him”
Okej, det skulle egentligen vara ”beat”, men poängen går ju fram. Heja RAF!

”The bacteria firm”
Ger onekligen lite obehagliga vibbar (får man verkligen skämta om sånt?), men en sanning inte desto mindre.

”Eat firearm, bitch”
En sådan skylt hade utan vidare satt premisserna för de stackare som vallades in på Auschwitz en gång i tiden.

”Bam! Erratic thief”
En raffinerad rififi-kupp som tagit ner skylten, svetsat om bokstäverna till frasen ovan och sedan hängt upp den igen hade rönt Saturnaliers eviga och gränslösa respekt. Det skulle ha tagit street art till en helt ny nivå.