Typologiska utsvävningar

Saturnalier hade nyligen oturen att hamna i diskussion med en individ som var ett fan av att dela upp människor i grupper, tilldela dessa grupper egenskaper och sedan fördöma respektive hylla dem. Det lät ungefär så här: ”Det finns två typer av människor, de som gör rätt för sig och de som inte bryr sig.”

Tiden är, följaktligen, kommen för några nya travestier på den gamla ”Det finns två typer av människor”-sentensen. Några andra klassiker hittar du förresten här. Vår vilja har varit att belysa det stora problemet med att kategorisera folk – man fångar aldrig in någon sanning om man fiskar med ett så stormaskigt nät.

- Det finns två typer av människor, de som är typiska och de som är otypiska.

- Det finns två typer av människor, de som vill vara goda, kärleksfulla och starka, och de som hatar förändring, slår sina barn och kissar i poolen.

- Det finns två typer av människor, de som använder klyschor av stilen ”det finns två typer av människor”, samt de som genom att fylla upp den här andra kategorin utesluter alla övriga, välbehövda alternativ.

- Det finns en typ av människa, övriga har försvunnit genom det biologiska urvalet.

- Det finns två typer av människor, de som vi har glömt och de som vi ännu inte har glömt.

- Det finns två typer av människor, de som vill utvecklas och de som i smyg tänder på älgar.

- Det finns två typer av människor, de som är av fler typer än en, och de som är av färre typer än en.

- Det finns två typer av människor, den typen vars existens utesluter båda typers existens, och så den typen som faktiskt existerar.

- Det finns sju typer av människor, den första typen är född på måndagar.

- Det finns två typer av människor, de som går att kategorisera och de som inte går att kategorisera.

- Det finns två typer av människor, de som förutsätter att det går att kategorisera in folk i grupper, och de som saknar sinne för ironi.

- Det finns två typer av människor, de som delar upp folk i kategorier och de som folk delar upp i kategorier.*

* ett logiskt självevident påstående. Eftersom påståendet är en kategorial uppdelning så visar den genom sin blotta existens att kategoriala uppdelningar är möjliga. Den som uttrycker denna sats har därmed indelat sig själv i den förra kategorin, emedan han är en av de som kategoriserar. Men eftersom han då hamnat i en kategori på grund av sitt egna kategoriserande så måste han rimligtvis även hamna i den senare kategorin – på samma gång…?