onsdag 4 november 2009

They check in, but they don't check out

Galactic Suite Space Resort planerar erbjuda hotellvistelser i omloppsbana runt jorden till det facila priset av 32 miljoner kronor för tre nätter, inklusive tur-och-returresa (Gud bevars). En klart patriarkal upplevelse av allsmäktighet kan förväntas när man i tystnad susar fram i 30 000 knyck över vår lilla blåa dammfläck i universum.

(Som om man verkligen behövde den känslan, när man kan bränna trettio millar på en nöjesresa till yttre rymden.)

Ner! Demon! Ressentimentsande! Missunnsamheten leder ingen vart, det lärde jag mig redan för länge sedan. Låt oss glädjas med de lycksaliga! Och om vi nu, på grund av kvardröjande rester av moral och heder, inte kan förmå oss att glädjas med dem – låt oss då se det fina, det sedelärande i detta extravaganta rymdhotell. Genom att blicka ut i rymden kanske vi tydligare kan se några av absurditeterna på planeten jorden.

FRÅGOR

1)    Samarbetar man med något känt flygbolag?

Och i såna fall, hur stor luftmilsbonus kan man vänta sig att få?

2)    Får man ha med sig vätskor i handbagaget?

En viktig fråga. Hittills har man ju bara fått ha med sig explosiva laptops, glasflaskor och huliganpåkar ombord på de vanliga flygbolagen.

3)    Får man en stämpel i passet innan man åker hem?

Det vore ganska svårspöat när man sitter och jämför stämplar med sina globetrotterkompisar.

4)    Finns det internet ombord?

Allvarligt talat… vad är det för vits med en resa till yttre rymden om man inte kan rapportera om den i realtid på Facebook?

5)    Slutligen - är det någon mer än jag som anar ugglor i mossen?

Ett rymdhotell inom tre år? Kom igen, tre år är ingen tid alls. Won’t happen. Vi är inte där än. Bara teknikoptimistiska dumjänkare med mer pengar än förstånd skulle gå på den lätta…

Så… vad är då detta ”rymdhotell”? Jag har mina aningar. Precis som i filmen ”The Island” med Scarlett Johansson och Ewan McGregor är det den förrädiska myten om ett paradis som inte finns – ett söt sekret som lockar flugan rakt i fällan. I rymden kan ju, som bekant, ingen höra dig skrika…

Hur kunde jag komma på denna geniala slutsats? Elementärt, käre läsare. De som glatt är villiga att betala 32 miljoner kronor på ett bräde för 72 timmars obegriplig lyx är händelsevis precis samma människor som jag själv med största nöje skulle vilja skicka ut i yttre rymden.

2 kommentarer:

  1. Om vi inte har permanenta bosättningar i rymden den dag katastrofen inträffar (kärnvapenkriget, meteoritnedslaget, whatever) så är vi gone gone. Det här är en bra nyhet, även om det är långt ifrån en permanent närvaro i rymden.

    Varifrån kommer din illvilja mot (väldigt) rika människor? Det har alltid varit de som har pengar att spendera som drivit utvecklingen av nya produkter. Bara de väldigt rika har råd att pröva den nya och senaste - om det sen visar sig vara bra produkter/tjänster så kommer de massproduceras till gemene man.

    SvaraRadera
  2. Vill inte regna på din parad Sven, men det är ju den explosionsartade utvecklingen av nya produkter som har gjort att vi kanske MÅSTE ge oss ut i yttre rymden, om vi inte lyckas bromsa vår klimatpåverkan.

    Ursäkta mig alltså, om jag inte hyllar dem som räddar mänskligheten från katastrof, när det varit i mångt och mycket samma människor som orsakat den.

    SvaraRadera