Fem invändningar i bäbisdebatten

Isobel Hadley Kamptz har skrivit en text där hon angriper Aftonbladets ledartext av Karin Pettersson för att på ett oschysst sätt använda Breiviks brott i diskussionen om Paulina Neuding och hatbrotten i Malmö. Jag har fem invändningar.

Kort resumé: Neos redaktör Paulina Neuding har i en omdiskuterad artikel i Jerusalem Post exemplifierat problemen med antisemitism i Malmö med demografiska analyser. Att det vanligaste namnet på nyfödda pojkar är Mohammed användes som förklaring till trakasserierna mot Malmös judar.

Denna demografiska anekdot delar en figurlikhet med dem som används av de islamofober som menar att muslimer i Europa bedriver ett lågintensivt krig genom att skaffa många barn. Därför reagerade flera på den, bland andra Torbjörn Jerlerup och Jonathan Leman. Neuding förklarade senare i en artikel i Expressen att hon inte alls menade att använda sin siffra på ett sådant sätt, utan att den var ett sätt att förklara att det finns många muslimer i Malmö.

Debatten som rör Breivik är djupt tragisk och infekterad. Starka känslor svallar på båda sidor om debatten, och jag gör inga anspråk på en privilegierad och känslobefriad mellanposition, fastän jag hoppas kunna undvika att fastna i ett högt tonläge. Jag vill peka ut vissa grundläggande fel som jag upplever i Neudings och i viss mån också Hadley-Kamptzs texter.

Fem invändningar

1) Hur ser korrelationen ut mellan antalet barn som heter Mohammed och antalet barn som föds av troende muslimer? Det är faktiskt inte samma sak. Ett vanligt skäl för människor att fly från muslimska länder är just religiösa förföljelser.

2) Neudings antagande att tro på Islam skulle innebära antisemitism. Neuding berättar att hon på grund av bristande statistiskt underlag måste använda namnstatistik, men hennes egentliga analys är religionstillhörighet. Hon redogör i artikeln i Expressen för att det finns mycket starka antijudiska attityder i befolkningen i hela mellanöstern. Hon redogör dock inte för om dessa är politiska och kopplade till staten Israel och dess agerande, eller om de är religiöst motiverade. Jag har inte heller sett någon statistik som pekar i endera riktningen, och ser gärna någon sådan om den ges. Men Neuding vidhåller alltså att detta är ett problem som är direkt kopplat till Islam och inte en fråga om politik.

3) Att inget särskiljande görs mellan muslimer i Sverige och muslimer på andra håll i världen. Neuding kan för all del ha rätt i att attityder som en person tar med sig från sitt hemland inte magiskt försvinner bara för att man byter hemland. Men jag saknar en analys av vilka det är som flyr sina hemländer och kommer till Sverige. I många fall rör det sig om politiskt eller religiöst progressiva som utsätts för förföljelser i sina hemländer. Den svenska muslimska demografin måste alltså inte återspegla den i mellanöstern. Varför behandlas de som en åsiktsgemenskap?

4) En mycket stor population (som Neuding ju själv gör en poäng av att påpeka att det rör sig om) åläggs en problematik som för allt väsentligt är outredd. Vi vet inte om det rör sig om ett antal extremister, alltså en grupp särskilt politiskt aktiva individer, eller om antisemitismen i Malmö är mer allmänt utbredd. Varför målar Neuding ut hela befolkningen som ett problem?

5) Jag delar Hadley-Kamptz analys att det inte är antalet muslimer i Malmö som är problemet, utan att livslång fattigdom och dålig utbildning är en starkt bidragande orsak till radikalisering av enskilda, utsatta individer. Detta är dock ingenting som är exklusivt för Islam. Fattigdom och social utslagning är den största bidragande orsaken till ökat våld och trakasserier, oavsett religiös tillhörighet. Neuding gör dock den rakt motsatta analysen från Hadley-Kamptz, och menar att Sverige är en frihamn av välfärd för immigrerande muslimer:

"In Malmö, as elsewhere in Sweden, crime among immigrant youths is constantly explained as a matter of social inequality. /.../ a bold analysis in one of the world’s most generous welfare havens for refugees."

Därför frågar jag mig vad det är som Hadley-Kamptz egentligen försvarar i sin artikel? Hon menar ju till skillnad från Neuding att det inte är antalet muslimer som sådant som är problemet, och ger därmed en rakt motsatt problemanalys från Neuding själv.

Slutligen
Jag delar Karin Petterssons analys i Aftonbladet. Jag tolkar inte texten som ett likställande mellan Breivik och Neuding, även om jag ser att det finns retoriska figurer i texten som kopplar samman dem. Men vad som verkligen sägs är att Neuding har hämtat inspiration från det danska debattklimatet, inte Breivik.

Utifrån de fem punkter som jag nämnt ovan menar jag att Neuding ger en stereotypiserad och förenklad bild av Islam som religion, och av muslimer som ett "folk" från mellanöstern, som lever i en åsiktsgemenskap som exporteras i oförvanskad form till Malmö. Det är definitivt en tankemodell som, med Petterssons ord, "vetter mot Europas mörkare hörn".

Vi måste ta tag i de reella anledningarna till de trakasserier som judiska medborgare möter på Malmös gator. Det gör vi genom att skapa ett mer inkluderande, öppet och jämlikt samhälle för alla, inte genom att gå rasisternas ärenden och sprida fördomar om stora samhällsgrupper.

Mattias Irving