Krig, fred och kristendom

Är det kristen historierevisionism att avvisa Breiviks kristendom?

Jag sitter på tåget ner mot tredagarskonferensen Befriande Teologiskt Forum i Lund, där freden är vårt centrala tema. Det ter sig närmast overkligt att samtidigt läsa i dagstidningarna hur Breivik ville skapa ett ”kristet Al-qaida”. Misstänker att det kommer ge uppslag till många diskussioner över den kommande helgen

Rättegången i Oslo river upp gamla sår. Debatten om högerextremismen har placerat religionsfrågorna i centrum för samhällsdiskussionen. alla klättrar på varandra för att komma så långt från Svartepetterkortet Breivik som det bara är möjligt.

I tidningen Dagen kunde man igår läsa Björn Cedersjö i Sveriges Kristna Råd, som lade ut texten om varför Breiviks syn på kristendomen var förfelad och förvanskad. Han menar att fokus för kristendomen idag borde ligga på talet om rättfärdig fred, inte på de gamla doktriner om kristet självförsvar som Breivik åberopar sig på.

– Ömsesidig respekt, samtal och dialog måste vara grundsynen och kyrkorna bör bestämt arbeta för att minska användandet av ett militant språkbruk, säger Cedersjö i artikeln.

Vad jag gillar med artikeln är givetvis intentionen, att vi ska verka för att vara en kyrka som med alla medel står för fred mellan människorna. Vad jag någonstans ändå ogillar med artikeln är den position som den intar i den större debatten omkring Breivik, hans världsbild och gärningar. Det är så lätt att hävda att en annans version av kristendomen är falsk, påhittad, förfelad.

Men har vi rätten att fälla avgörandet om Breivik verkligen är kristen eller inte? Hur hårt måste vi då definiera det lösa ramverk som är vår tro? Han bygger sitt agerande på doktriner som de facto har förekommit i europeisk kristendom. Vi står inte där idag, men det skulle vara att förneka de svarta kapitlen i vår historia om vi inte accepterade att Breivik faktiskt är bekännande kristen, i något avseende. Hur ont och makabert det än må låta.

Fastän jag inte tolkar in något sådant i Cedersjös text så vill jag ändå varna för lockelsen i att börja ägna sig åt revisionism i det att vi lockas överpröva Breiviks bekännelser. Den stora uppgiften för engagerade kristna idag är att vara kärleksfulla, aktiva medmänniskor med en politisk agenda att få ett slut på våldet och lösa upp de allt svartare molnen över den Europeiska horisonten. Det gör vi inte genom att fastna i ändlösa diskussioner om vad kristendomen är och inte är.