söndag 26 februari 2012

Om barnakränkandets hermeneutik


Ulla Gudmundson skriver tankeväckande om omskärelsedebatten. Det är modigt att våga vila i en frågas tvetydighet, med risken att uppröra antagonister i båda läger.

Visst kan vi med debatten i backspegeln konstatera att omskärelsens försvarare ofta har uttryckt sig ensidigt i frågan. Det håller bland annat Humanisterna fram, som ju har debatterat frågan flitigt. Därför är det välkommet med Gudmundsons nyanserade grepp. Å andra sidan har det i min uppfattning aldrig varit några problem att diskutera de etiska aspekterna av omskärelse, åtminstone inte innan den nu famösa DN-artikeln.

I och med den artikeln förråades diskussionen: ”Könsstympning”, som det konsekvent kallades, är förvisso en adekvat synonym för omskärelse, men onekligen också den brutalaste tänkbara beskrivningen av ingreppet. Därmed försvann också det etiska dilemmat ur blickfånget - kvar återstår bara att förbjuda.

När diskussionen på detta polariserade sätt kommer att handla om förbud kontra icke-förbud, då sker det på bekostnad av gråskalorna. Det som kunde ha blivit en öppning för vidare samtal tolkades (förståeligt, enligt mig) som ett direkt angrepp på judiskheten i Sverige.

Jag har passat mig för att diskutera omskärelsefrågan eftersom det funnits (och onekligen fortfarande finns) en sådan laddning mellan koalitionen Sturmark, Borg et al och oss i Seglora smedja. Nu har vi släppt ut katten ur säcken och tagit tydlig ställning, vilket underlättar för mig att skriva i frågan nu.

Jag hade personligen välkomnat initiativ för att bjuda in omskärelseskeptiska judar till seminarier, att lyfta frågan om alternativa välkomstriter, som ju börjat få fäste i USA, och så vidare. Alltså en mjukare linje.

Jag kan också förstå den argumentation som går ut på att tradition inte i sig är ett argument i en debatt om etik. Visst kan vi med stöd i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säga att fysiska ingrepp på ett barn är något som ska minimeras, och därmed säga att omskärelse är något "dåligt". Men...

Traditioner är inte rationella, för att fånga upp Gudmundsons boll. De utvecklas som en serie kompromisser över ett många generationer långt tidsspann. Monarki är inte heller etiskt försvarbart, och för den delen kan vi sannerligen fråga oss ifall detta märkliga bruk att ha nationer och nationalism heller kan försvaras etiskt. Men det är traditioner.

I ett politiskt perspektiv står vi ändå inför att den utpekade gruppen är utsatt såsom en minoritet som historiskt har varit utsatt för ett hat utan dess like. När vi ger oss på traditioner kan det finnas en poäng med att fundera på hur vi gör det, och om vi sparkar uppåt eller nedåt.

Ett övergrepp är ett övergrepp. Barnkonventionen å ena sidan och MR-deklarationen å den andra, är två trubbiga verktyg som vi har att förhålla oss till. De inför inga straffskalor. De stipulerar inte heller några särskilda vägledande principer för att lösa intressekonflikter mellan dessa rättigheter. Hur ska vi väga exempelvis en hel barndom av påtvingade frisersalongsbesök kontra ett enda ingrepp som omskärelse? 

Hela min barndom stred jag för att gå långhårig. Jag hade en mycket hårt nedtryckt prinsessperiod - den hade inte fallit väl ut i min kontext, i en lågstadieklass där alla gossarna var kortklippta. Jag har aldrig definierat mig med den hävdvunna mansnormen, och jag betraktar den som en tradition som står för en utbredd, systematisk kränkning av otaliga barn runtom i hela världen.

Vi inser snabbt att de internationella deklarationerna allena inte räcker till för att besvara den frågan. Vi måste själva utveckla verktyg för att hantera sådana jämförelser. Kanske kan det tjäna till att ändå påvisa hur kulturellt blinda vi är, om vi bara ifrågasätter och problematiserar det ena, men inte det andra. Detta är något som jag upplever har gått helt förlorat i debatten, på grund av dess polariserade och antagonistiska tonläge: ett hermeneutiskt anslag som börjar med att redogöra för den egna förståelsen för vad det innebär att kränka ett barn. 

Det skulle möjligen öppna för en vidare dialog som kanske kunde gynna alla - inte minst barnen.

11 kommentarer:

  1. Bra Mattias, jag kanske inte helt håller med dig men jag anser att förbud inte just nu är den "rätta vägen" (otroligt töntig fras)-
    För mig blir slutsatsen att omskäreklse är fel man att vi bär uppmana till att låta bli att omskära barn och som du är inne på bjuda in judiska och muslimska företrädare som har brutit med denna tradition och arbeta för att traditionen reformeras.. sedan när traditionen bara praktiseras av en liten minoritet i extrema sekter är förbud lättare att motivera.

    Jag tycker man i debatten kan lyfta fram att det ALLTID är en risk med alla ingrepp.
    Man kan lyfta fram, gärna i dialog och inte på nätet i första hand, att en del också får besvär i vuxen ålder.
    OCH vi måste ju tro lika väl om personer som har en annan tro och tradition än vi själva, nämligen att de, precis om vi kräver av oss själva, ändrar sig när de möts av rationella och och välformulerade argument.

    Om sedan familjer som väljer att bryta traditionen utsätts för påtryckningar eller hut DÅ finns där något allvarligare.

    Så ja man kan vara MOT omskärelse och MOT lagstiftning som förbjuder omskärelse.
    Jag kan göra bedömningen att ett blint drivet krav på förbud just nu orsaker mer lidande än omskärelsen gör...
    Och jag kan tycka att Rosenbergs och andras höga tonläge och nära på krav på att stämpla alla som vågar yttra sig mot omskärelse som antisemiter enbart skadar det fria ordet och de mänskliga rättigheterna.

    SvaraRadera
  2. Anders,

    Idag utgör omrkärelselagen ett undantag som gör att omskärelse är tillåtet "tack vare" att omskärelselagen gör undantag från misshandelslagstiftningen. För att vara helt korrekt är du inte EMOT omskärelse och EMOT lagstiftning som förbjuder omskärelse, du är EMOT omskärelse och FÖR en undantagslagstiftning som tillåter detsamma.

    Det är en viss skillnad.

    SvaraRadera
  3. Patrik N,

    men det är ju ett "FÖR" (en undantagslagstiftning) som bara är i överförd bemärkelse. Denna lagstiftning är inte i sig målet för Anders etiska övervägand, utan ett i dagsläget nödvändigt medel för det egentliga målet. Det finns en viktig distinktion där rent etiskt, fastän den lätt går förlorad i den juridiska övervägningen.

    Anders,

    jag tror att vi tycker tämligen lika i sakfrågan, i så fall.

    Vad gäller just Rosenberg, men i viss mån också övriga debattörer: Jag kan mycket väl förstå Rosenbergs raseri, givet att han betraktade det han debatterade mot som ingenting mindre än ett praktiskt förbud mot den judiska identiteten. När dessutom en så celeber skara av namn, bland annat Bengt Westerberg, deltar i uppropet - då skulle åtminstone jag känna mig väldigt trängd i en debatt.

    Rosenberg har i min värld ett stort förtroendekapital från många tidigare debatter och skrifter genom åren. Jag uppfattar honom som en sansad och ärlig människa. Att tonläget blev så tråkigt denna gång är jag beredd att ha överseende med, med tanke på att han inte var ensam om det.

    SvaraRadera
  4. Mattias,

    Vad betyder "i överförd bemärkelse"?

    SvaraRadera
  5. Mattias, jag tycker du formulerar dig bra. Vi har nog egentligen en ganska gemensam utgångspunkt i frågan, men då vi kommer till lite olika slutsatser om vägen mot målet så väljer vi olika när i frågan om vad man öppet uttrycker och vad man väljer att tiga om.

    Du ställs inför frågan om upplysning och diskussion leder mot ett nytt normalläge där omskärelse av barn är mera ovanligt bland judar och muslimer. För precis som att det är helt fel att anta att de som omskär sina barn inte har barnets bästa för ögonen och bryr sig om deras lidande, så är det fel att anta att dessa grupper inte är medvetna om de risker som föreligger med omskärelse. Något de saknar är dock ett ur grupps normperspektiv ett accepterat alternativ. Detta är möjligt att jobba för.

    Mitt ställningstagande (att avskaffa den positiva särbehandlingen vad det gäller icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn som dagens omskärelselagstiftning innebär) har problemet att det skulle kunna upplevas som ett de facto-förbud (vilket Patrik N hävdar) och riskerar att uppmuntra de verkligt främlingsfientliga grupperna.

    SvaraRadera
  6. Mattias,
    Väl skrivet! Hade debatten förts så hade dialogen varit ett faktum. Problemet hade väl varit att den inte fått föras i tidningarna eftersom den varit så lågmäld. Och en debatt som inte syns finns inte. Medialogik.

    Det jag inte håller med dig om är din slutkläm. För nog diskuteras kön och genus med eftertryck i media? För och emot "hen", genuspedagoger på dagis eller inte. Nu hade du möjligen fått ha din prinsessperiod (beroende på uppväxtförhållanden) - jag har i alla fall vänner vars söner kunnat leva ut denna önskan. Visst är vi kulturellt blinda - det är alla - men just ditt exempel skjuter bredvid målet.

    För mig är det just den kulturella blindheten som är målet med den här publika debatten. Att de som omskär sina barn ska titta på sitt eget beteende och fundera på vad det är de gör, egentligen. Därför är det oerhört viktigt att förbudskravet trycks undan, och att istället judiska och muslimska motståndare mot sedvänjan bereds stor plats i diskussionen. Samt att samhället markerar att det här inte är en ok sedvänja genom att vägra utföra den på sjukhus.

    SvaraRadera
  7. Patrik,

    det är tråkigt med medialogiken. Där är vi helt ense. Det är väl upp till varje organisation vilka medel de är beredda att hänfalla till för att nå målet, publicitet. Jag upplever att Humanisterna ofta väljer den polemiska vägen. Det ger goda kortsiktiga effekter, men jag funderar på om det är långsiktigt hållbart att hålla en så aggressiv profil. Det är dock ert ställningstagande, så jag lämnar det till er.

    Vi har definitivt kommit framåt på många håll med frågan om inidividers rättigheter att bete sig och se ut som de vill, redan tidigt i livet. Men det är lätt att ta ett storstadsperspektiv på detta - ute i landet är bilden på många håll väldigt annorlunda.

    Det kulturella förtryck som yttrar sig i unga kvinnors skeva kroppsuppfattning, påeldad av photoshoppad reklam och modellprogram, fortsätter dock bara att växa i omfattning. Det är en annan fråga, men en som jag säkert kommer att återkomma till inom kort.

    SvaraRadera
  8. Könsstympning/omskärelse är förbjudet.
    Religionsfrihet ger undantagstillstånd på religiös grund.

    Religionsfrihet har samma brister som religionsförbud.
    Begreppen tolkas godtyckligt av vemhelst som får tolkningsföreträde, vilket möjliggörs för att huvudbegreppet "religion" saknar fast definition.

    SvaraRadera
  9. En minoritet som historiskt och än idag är utsatt för hat utan dess like är INDIVIDEN. Kulturer som är starkt familiära har genom historien sett individens kärleksliv som sin "heders katalysator". Erotiska felsteg leder än idag till döden för individer i en flock kultur! Jag kan inte förstå all denna sentimentalitet som uppvisas för "minoriteten" som grupp, men för ensamma individer i denna stora grupp visas ingen barmhärtighet överhuvudtaget!

    SvaraRadera
  10. "Jag hade personligen välkomnat initiativ för att bjuda in omskärelseskeptiska judar till seminarier, att lyfta frågan om alternativa välkomstriter, som ju börjat få fäste i USA, och så vidare. Alltså en mjukare linje."

    Nu är den judiska gruppen oerhört liten i vårt land i varje fall. Jag personligen skulle snarare bjuda in de som lider under traditionens tryck, som upplevt att det är svårt att sätta emot. Mammorna som fått hantera smärtan efteråt (för ja det gör ont efteråt, ett bra tag) och oroat sig. Smärtan det innebär att ställas inför frågan vad har man berövat sitt barn? Är det mjukt nog? Skulle det välkomnas?

    Från en mamma som upplevt ovan

    SvaraRadera
  11. Gothia Cup volontär13 juli 2012 20:11

    Just nu pågår kulturfesten Partille Cup och Gothia Cup i Göteborg herr Irving. Detta är skandinaviens största idrottsfester i handboll och fotboll för ungdomar. Varför tror du de länder utifrån som består av omskurna grabbar som förmodligen aldrig onanerat eller har obehag mellan benen alltid slutar sist? De tenderar vara de klumpigaste spelarna som tycks befinna sig i "out of body experiens hela tiden"

    SvaraRadera