Om virtualitet kontra realitet

När vi diskuterar aborter så finns det en ständigt pågående gränsdragningsdiskussion att ta ställning till. Nedan försöker jag att ge en filosofisk grundläggning till varför jag resonerar som just jag gör, i den pågående abortdebatten.

När det kommer till moral så finns det två olika modus för existensen vilka är relevanta för vår moraliska förståelse. Vårt första modus är realiteten – det som föreligger, helt enkelt. Vårt andra modus är virtualiteten – det icke existerande, som ändå finns närvarande som en möjlighet.

När vi pratar om virtuella rättigheter så menar vi sådana rättigheter som inte är helt verkliga, men som av olika omständigheter ändå bör tas i beaktan. Till exempel bör risken att misslyckas tas i beaktan om man ska utföra en krånglig operation, även om misslyckandet inte äger rum i den innevarande stunden. Reella rättigheter å andra sidan är sådana som direkt kan knytas till och ställas i relation till ett sakförhållande eller en entitet.

För att återvända till Aristoteles kan vi till exempel säga att en ek kan finnas till på ett virtuellt plan, så länge som det föreligger åtminstone ett ekollon, som i sig härbärgerar ekens ”idé”, eller möjlighet. När det kommer till människor och foster så kan samma tänkande tillämpas. Den fulländade människan finns redan virtuellt närvarande i fostret.

Vad innebär detta, rent filosofiskt, för fostrets rättigheter? Ska vi hantera ett ekollon som vi hanterar en ek? Givetvis inte. Virtualitet är inte detsamma som realitet. Virtualitet är egentligen ett knepigt begrepp. Ta en dagstidning till exempel. Den rymmer fortfarande något av trädets existens i sig, men den inhyser även en annan virtuell, kommande existens: som skräp.

Vi bötfäller inte tidningsköpare för att de möjliggör att det blir skräpigt i parkerna. Vi klandrar inte den som sågar itu ett ekollon utan att fråga om lov. Men somliga angriper dem som aborterar ett foster. I min värld är det i dessa fall en fråga om en konceptuell sammanblandning av virtualiteten och realiteten.

Vad som skiljer ett foster och en människa är en annan och större diskussion. Den har politiska, ontologiska, existentiella och medicinska aspekter. Men om man utgår från att det finns ett stadium då en människa inte är till, ett stadium då hon existerar som en virtuell möjlighet, och slutligen ett stadium då hon reellt föreligger, då är det också uppenbart att de olika stadierna, var de nu kronologiskt bestäms, besitter olika kvaliteter även i den etiska diskussionen.