Moralisk, alltför moralisk

Vem är det som tänker? Vem är det som skriver? Är det en människa bakom det du läser, var så säker på att hon inte tilltalar dig själv. Hon tilltalar mänskligheten med sin penna. Alla och ingen träffas av ordens pilar. På samma sätt fungerar moralen. Den riktar sig till allmänheten, inte till den enskilde. Därför får vi inte bli specifika när vi ser till hur moralen efterlevs. Vi måste se till hur den efterlevs i de stora sammanhangen för att kunna avgöra om den varelse som moralen verkligen tilltalar (mänskligheten) är förmögen att lyssna på dess påbud.

Jag är inte säker på att vi kan se människan som en lämplig måttstock för vad som är moraliskt och inte. Givetvis finns det både "ont" och "gott" (för att använda en förlegad estetik) i människan. Hon är också för allt vad vi vet det enda djur som resonerar i moraliska termer (böra kontra vara) och alltså kan anlägga en moralisk dimension i sina försök att begripa världen. Moralen kan knappast heller sägas ha en självständig existens utanför mänskligheten - den är en immanent företeelse.

Likväl kan vi fråga oss om vi, med empirin i färskt minne, kan kalla oss moraliska enligt den standard för moral som de flesta av oss ändå har kommit överens om? Och om det visar sig att vi faktiskt inte besitter karaktären att leva upp till de kriterier vi själva stipulerar, kan vi då verkligen anses vara de lämpligaste att agera sättare av sagda moraliska kriterier?

Att vi som mänsklighet i rask takt förgiftar och utarmar jorden mot den gräns där forskare börjar beskriva oss som det värsta som hänt planeten sedan den senaste katastrofen som förintade det mesta av livet, är det inte ett bevis på vår (som mänsklighet) fullständiga oförmåga att efterleva moraliska påbud

En moraliskt imperfekt varelse kan knappast vara den bäst lämpade att med någon trovärdighet fastställa en serie moraliska påbud. En sådan varelse kan knappast heller med någon trovärdighet applicera sin moraliska förståelse på andra varelser.