Aftonstjärnan från helvetet

Saturnaliers flyktiga intresse för astronomi har knappast undgått den uppmärksamme besökaren. Klotet till höger ger annars en fin vink även till den skumögde läsaren. Samtidigt som Svenskt Näringsliv fortsätter sin kamp mot de olönsamma universitetskurserna vänder vi således blickarna mot det mest fjärran - och samtidigt mest påtagliga - som finns, nämligen himlen. Kanske finns det lärdomar ovan molnen vars värde inte kan mätas i pengar?


Vår närmaste granne heter Venus, döpt efter skönhetens gudinna, av dem som en gång fick äran att namnge detta smycke i skyn. Och det är en riktig blå juvel till himlakropp som möter vår blick vissa dagar om året, då omloppsbanorna ligger nära varandra.

Som vanligt är det vackra här i världen alltid som vackrast på avstånd. Närmare ytan visar Venus sin rätta natur. Planetens atmosfär består till största delen av koldioxid och kväve. Väldiga stormmoln av svavelsyra bidrar till en närmast helvetisk tillvaro på marken. Trycket från den mättade atmosfären är 90 gånger större än på jordytan och dagstemperaturen kan nå ända upp till 500 °C på grund av växthuseffekten.

Bild: Venus yta av Don Dixon Space Art

Det är möjligt att det en gång i tiden fanns liv på Venus. Det kan vi inte veta längre. Men det är inte uteslutet. Vad vi vet är att Venus genomgick en förvandling för cirka fyra miljarder år sedan, och dessförinnan var den såvitt vi vet tämligen lik jorden: Den hade förmodligen både atmosfär och flytande vatten. 

Men när solens aktivitet blev starkare värmdes Venus, andra planeten från solen, upp snabbt. I och med varmare temperaturer frigjordes mer koldioxid till atmosfären. Mindre värme kunde fly från planeten och på kort tid skenade processen iväg i en våldsam, självförstärkande växthuseffekt som utplånade alla förhoppningar vi hade kunnat ha om en systerplanet annat än till namnet.

Lärdomen då? Vad ska vi anföra när Svenskt Näringsliv frågar oss om astronomi är lönsamt?

Vi kör en snabb Bildserie. Tack till Old Spice-reklamen för infallsvinkeln. Om man inte kan bli kvitt reklamen så får man nöja sig med att använda den för sina egna dunkla syften.

Hello ladies! Look at Venus.

 now back to earth.

Now back at Venus, 

now back to earth. 

Luckily, Venus isn’t earth, but and if we stopped using carbon emitters and greenhouse gas energy solutions and switched to Old Spice, green energy, he could smell like he’s me, we can make it stay that way.

Läs mer: Dagen om global uppvärmning
Wikipedia: Venus (Sv) (Eng)

The traveller

I travel to far beyond the dreams I used to have

What beckons me and spurs me forward

through the rain of grey reality?

How can vision haunt the soul

and yet so nimbly set it free?

I climb the highest aspirations

And seek the inner peaks of elevation

To shout for more, to fight or flee

to the valleys below the clouds

and steam will rise from those

unblinking depths.

I mean come on – you thought you knew

as you walked through the alleys of your mind

what laid there waiting for you like a rapist

hiding, sieging you so secretly

Waiting to set you free

And I, in Berlin's boulevards

drunk, fucked up and still in pain

liberated, baptised and tossed away

by the madness

from those subtle, solid silver chains.

They explain the need for decency,

and I seek the sublime,

for it seeks me

She sleeps with me behind my back

Since I turned away

To the place where vision never reaches me

And the sound of water dropping

on that abandoned steering wheel,

bewitches me, enriches me.

Where I now lay in wake for you.

I am that rapist in your mind.

I will demand of you the vision,

on a distance, safe and odourless

that I forsook when night rolled in

and my vaults of courage all caved in

Alone, I travelled here for you

for that thing within your precious mind

the diamond in the lotus bud

the life that sparkles in your blood

the single, lonely entropy

and all the honey, and the bees

the flowers and the lemon trees

the great escape from all we sought

The freedom where my soul was caught

It's a man's world in Stanford

Saturnalier är bloggen som blandar akademisk teori, popkultur, randfenomen och politik i en saliggörande och distinkt ogenomtänkt röra. Efter en period av politik allena förnöjer det att växla spår och blicka bakåt i tiden - närmare bestämt fyrtio år. Det ska handla om patriarkatet och hur det verkar på oss genom årtiondena.

Hur vet man att patriarkatet är verkligt, att det har ett påtagligt inflytande på vårt sätt att se världen? När man försöker att beskriva detta patriarkat, klä av det som i H.C. Andersens saga, så sägs det ofta att patriarkatet formulerar mannen som normen och kvinnan som det avvikande.

Alldeles nyss upptäckte jag ett utomordentligt "case in point" när jag slönätade och hamnade på en sida som beskrev Phillip Zimbardos ökända fängelseexperiment i Stanford (har lånat bilder till det här inlägget därifrån). Detta experiment har använts för att skedmata nybakade psykologistudenter i fyrtio år. Det är typexemplet på vad människor kan förmås att göra under fel omständigheter.

I korthet gick experimentet ut på att 24 utvalda studenter delades upp i två grupper - fångar och fångvaktare. Rutiner sattes upp och de skulle under en tid agera ut sina respektive roller i ett fängelsescenario. Det hela spårade snabbt ur. Fångarna gjorde uppror och vakterna utdelade allt hårdare fysiska bestraffningar. Experimentets säkerhet och etik kunde inte säkerställas så det avbröts i förtid.

Jag har sökt igenom de källor jag haft tillgängliga och inte hittat någon rapport som nämner ett väldigt enkelt faktum: att samtliga försökspersoner var vita män i tjugoårsåldern. Omformulerat hade Stanfordexperimentet kunnat säga handla om att man stängde in en av de mer våldsbenägna samhällsgrupperna under en längre tid och aktivt föresatte dem att interagera med varandra under repressiva och penalistiska former. Med de premisserna framstår resultatet knappast som så uppseendeväckande, eller hur?

Problemet är att det som gäller för den unge vite mannen har generaliserats till att gälla alla människor. Så har åtminstone lärdomen av Stanfordexperimentet kommit att formuleras på de samtida kurserna i gruppsykologi. Att Stanfordexperimentet inte används som källa på högre nivå i psykologisk forskning idag ändrar inte på något sätt det faktum att experimentet fortfarande är en stark berättelse som det stora flertalet psykologistudenter tar med sig från sina studier och förmedlar vidare som en okontroversiell sanning.

Genom en sådan berättartradition formuleras ett allmänmänskligt subjekt, som egentligen har sin grund i en upplevelse som vi inte kan beskriva på något annat sätt än som typiskt manlig. Det är patriarkatet när det är som mest verksamt. Samma studie utförd på enbart mörkhyade män och kvinnor, enbart vita kvinnor eller, varför inte, enbart muslimer hade aldrig använts för att skildra hur "Människan" fungerar.

Den psykologiska forskningen dras med en ständig snedfördelning i forskningsunderlaget. Det problematiseras sällan att försökspersonerna i de flesta fall utgörs av just studenter, en relativt smal tårtbit i demografin, samtidigt som stor betydelse fästs vid en stringent metod för själva kunskapsinhämtningen.

"Any day now..."

Idag rapporterar tidningarna om ett rykte att Dawit Isaak har dött under sin tid i fångenskap i Eritrea. En röst som vågade ifrågasätta öppet har i så fall tystnat för gott. Den tysta diplomatin har aldrig varit tystare.

Vi har hört mycket om den så verkningsfulla tysta diplomatin, men väntar ännu på resultat. Kan det vara så att den fungerar lite som homeopati? Det rör sig om diplomati i så minimalt låga doser att den är närmast omöjlig att upptäcka.

Ett stöd för att man har omfamnat alternativmedicinen på UD torde vara utrikesministerns sätt att hantera journalisterna Schibbye och Persson i Etiopien. Tanken tycks vara denna, att spär man bara ut ett skadligt uttalande med tillräckliga mängder tystnad så kommer "diplomeopatin" att sköta resten. UD:s logik, att tystnad är det bästa vapnet som finns mot orättvisor, har plötsligt gjort vår utrikespolitik cirka 40.000 miljarder gånger effektivare än innan.

Förutsatt att det fungerar. Idag skriver skeptikern Christer Sturmark om homeopati på Newsmill. Vad man än tycker om Sturmarks inlägg i religionsdebatten så är det ett kraftfullt inlägg mot kvacksalveriet.

Men är det så att vi har rätten att välja? Tyst diplomati kanske fungerar, kanske inte.

Eller har vi en skyldighet att inte chansa? Att höja våra röster, inte sänka dem?  

Att inte lita på tyranner, 

utan förråda dem?

All Rights Reserved Hussein Mohy

SvD, Aftonbladet, DN, Expressen

Jag vill komma under skinnet på mina läsare

För att åstadkomma detta är jag villig att gå till excesser.

Dagens goda gärning: Läste Detta. Gjorde Detta.

Politik när den är som bäst!

 
Den senaste tiden skrivs det indignerat från alla håll om Moderat historieskrivning. Att Moderaterna har beslutat om sin dåtid tycks ha upprört häftiga känslor: Så får man ju faktiskt inte bete sig. Det är historieförfalskning. Saturnalier har redan tidigare skrivit om detta Moderaterna självåsamkade guldfiskminne, bara några inlägg bakåt i tiden.

Vad många missar är att lyssna av hur nivån på debatten ser ut. Den är inte särskilt hög ens i vanliga fall, men nu är det en fascinerande du'rå-mentalitet som frodas i det politiska livet. Det är lärorikt att lyssna på Hans Wallmark som, vid frågan i Studio Ett om den nya moderata historieskrivningen, direkt hugger mot vänstern och påtalar gammal Sovjetvurm. Som om detta vore frågan om att jämföra gamla försyndelser med varandra.

Som om detta inte handlade om det djupt lögnaktiga i att skriva om sitt eget partis historia för att passa sin moderna image. Debatten handlar inte om försyndelser i det förflutna, utan de som klubbas igenom i nutid.

Man tror gärna att Saturnalier är en blogg där lögnen har fri lejd. Inget som skrivs här måste vara helt sant eller uppriktigt menat. Man kan bygga vackra ironier och sagor med hjälp av söta små lögner. Men ibland är lögnen förhatlig

Problemet med historien är att den aldrig är huggen i sten. Människans minne är inte längre än att vi åter har europeiska medborgargarden som trakasserar romer. Det är en av de saker som det är svårt att uppamma ett leende åt, även om en försöker. Att ljuga om historien, att skönmåla den, är att bjuda in helt fel krafter att verka i nutiden igen.

Ska man tvunget ljuga om det som har hänt, så föreslår Saturnalier ödmjukt att man istället skruvar upp volymen på sina lögner till den punkt då de blir vackra och intressanta igen. Som genom ett trollslag har det redan inträffat, på Twittertaggen #stuffmoderaternadid, som i sin bitterljuva, ressentimentsfyllda sarkasm har gjort M-utspelet njutbart igen.


Problemet är bara att de allra flesta misstar taggen för något slags förlöjligande, ytterligare ett steg neråt i avgrunden för den redan låga samtalsnivån. Inget kunde vara mer fel! Genom att placera Anders Borg som hjälte i Sarajevo, Reinfeldt som ett element i Treenigheten, Bildt som folkrättskämpe i det koloniala Indien, ger vi lögnen tillbaka dess skaparkraft - dess skratt! - och sätter in Moderaternas utspel i ett nytt, lekfullt sammanhang.

Det är politik när det är som bäst!

dn 1 2 3 4 SvD 1 2 SVT  AB 1 2 3 Exp

Dagens Arena 1 2 3 4 DN 1 2 3 AB 1 2 3 SvD 1 2 3

 

Bloggat: Johan Westerholm, Ett Hjärta Rött, Peter Johansson, HBT-sossen, Tokmoderaten, Michael Granstedt, Alliansfritt Sverige, Martin Mobergs betraktelser

Well played, sir!

Denna välkända sångstump kan vi alla som spenderade förmiddagen i andäktigt iakttagande av våra Twitterflöden, glatt ta till oss.

Den person som hackat Petzälls Twitterkonto och sedermera skickat ut en serie äldre och redan tidigare publicerade lösenord till olika jounalister lyckades på några timmars tid få #sdgate att globaltrenda påTwitter. Skämtet hamnade högst upp på alla tidningars hemsidor. Förvirringen är total. Well played, sir!

Vem som ligger bakom detta tror jag inte att vi kommer att få reda på - eller vad syftet med attacken var. Det är svårt att se att dagens händelser kommer att skada SD på sikt, om inte någonting nytt framkommer.

Skandalen inuti skandalen är de hackade kontona som twittrades av det hackade kontot. Att dessa lösenord på fullt allvar har använts av besuttna journalister med ansvar att skydda sina källor?! Några skräckexempel: Tejp, getingbo, vips. De är inte helt färska, men det fanns faktiskt riktlinjer för starka lösenord för fem år sedan också.

Dagen har hittills varit en studie i äkta IT-infotainment: Rafflande intriger, spekulationer från hög och låg - och glöm inte bort att ändra ditt lösenord då och då! Det är en härlig virtuell värld vi lever i.

SVD 1 2 3 AB 1 2 3 Exp 1 2 3 DN 1 2 SVT 1 2 SR GP

Bloggat:
Martin Mobergs betraktelser
AB:s ledarblogg
Tokmoderaten (som hoppade pistolen lite)
Röda Berget
Truth and Fiction
Högbergs tankar
WhatsupSthlm (skriver bra om säkerhet)